Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens förlopp i rum och tid - Några viktiga rörelseformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS FÖRLOPP I RUM OCH TID. NÅGRA VIKTIGA RÖRELSEFORMER. 373
fälle att systematiskt pröva. Att det tunga äpplet faller betydligt snabbare än det lätta
bladet väckte hos Aristoteles den föreställningen, att en kropps vikt är avgörande för
dess fallhastighet; ju tyngre kroppen är, dess hastigare faller den. Därav drog han
den något förhastade slutsatsen, att fallhastigheten är proportionell mot vikten, så
att en kropp, som har dubbelt så stor vikt som en annan, faller med dubbelt så
stor hastighet. Likaså uppställde han utan vidare det påståendet, att vid en och
samma kropps fall i olika media fallhastigheten är omvänt proportionell mot mediets
täthet.
Fig. 295. Leonardo da Vinci.
Efter ett självporträtt.
Dessa påståenden skola vi i ett annat sammanhang senare belysa. Nu vilja
vi blott med det anförda konstatera antikens ganska begränsade kännedom om
fallrörelsen och framför allt påpeka, att man icke gjort klart för sig själva
rörelsens förlopp. På lösa grunder konstruerade man
upp de olikheter som man trodde sig ha funnit
mellan kroppars fall under olika omständigheter,
men hur en viss kropp vid ett visst tillfälle rörde
sig under själva fallet visste man ej något
närmare om.
Leonardo da Vinci påvisar att fallrörelsen är
likformigt accelererad. I ett helt annat läge kom
frågan om fallrörelsen tack vare den store Leonardo
da Vinci, som icke nöjde sig med att enbart
spekulera över fenomenen utan som genom
omsorgsfulla iakttagelser sökte vägledning för
spekulationerna.
På flera ställen i Leonardos efterlämnade
manuskripter finnas anteckningar, utvisande att
fallrörelsen och dess natur i hög grad intresserade
honom, och man möter upprepade gånger denna
fråga:
»Om en kropp faller en sträcka av hundra
famnar, hur mycket fortare kommer den att falla
under nästa hundra famnar?»
Denna frågas uppställande innebär ju i själva
verket dels att Leonardo sökte komma till klar insikt om fallrörelsens
vägskal a och dels att han redan kommit till insikt om att fallrörelsen sker med en
ständigt växande hastighet.
Frågan om fallrörelsens vägskala är visserligen icke direkt besvarad om man finner
svaret till Leonardos här citerade fråga, ty vägskalans klarläggande fordrar svar på
frågan: Om en kropp faller en sträcka under en viss tid, hur lång sträcka faller den under
nästa, lika långa tid? Men denna sista fråga och den av Leonardo framställda hänga
intimt samman, och det är i grund och botten en rent matematisk uppgift att från svaret
på den ena frågan komma till svaret på den andra.
Man skulle kunna säga, att svaret på Leonardos fråga leder till en skala över
hastighetens olika värden under rörelsens förlopp, och en dylik skala finnes även av
Leonardo uppgjord uti ett av hans manuskript. Leonardos hastighetsskala har följande
utseende:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
