Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Trögheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
RÖRELSEN.
store Platon, som stod på pythagoreisk grund, ansåg att Gud, då han skapade
himlakropparna, satt dem i rätlinig stegrad rörelse, tills de fingo de hastigheter som det
behagade honom giva dem, varefter de gå vos cirkulära banor att fortsätta rörelsen i. I
den cirkulära banan kunde rörelsen sedan fortgå likformigt, utan att kroppen
närmade sig till eller avlägsnade sig från något mål. De
här spärrade orden få väl anses utgöra det estetiskt färgade förnuftsskäl, som för Platon
vägde mest vid utkörandet av cirkeln som den naturliga rörelsens bana.
Platons lärjunge, Aristoteles, sökte än mer utveckla sådana förnuftsskäl uti sin
»Fysik», där han säger: »Det är klart att av alla framåtskridande rörelser är det den
cirkulära, som funnits från begynnelsen. Varje annan framåtskridande rörelse är, som vi
redan sagt, antingen cirkulär eller rätlinig eller blandad, d. v. s. sammansatt av dessa
bägge. Men det är nödvändigt att den cirkulära och rätliniga rörelsen funnits före den
tredje, som ju är bildad av dessa båda. Den cirkulära rörelsen har dock föregått den
rätliniga, ty den är enklare och mera fullständig än denna. I själva verket är det
nämligen omöjligt att den rätliniga banan är obegränsad, ty en oändlighet av det slaget
finnes ej. Funnes den, skulle rörelsen under inga omständigheter äga rum, ty det omöjliga
realiseras aldrig, och det är omöjligt att genomlöpa en obegränsad linje. På en
begränsad linje är rörelsen sammansatt, om den går fram och åter, och i och med detta är den
två rörelser, eller ock är den ofullständig och utslocknar om rörelsen icke vänder. Det
fullständiga är ursprungligare än det ofullständiga i naturen, i förnuftet och också i tiden,
liksom det oförgängliga är mera ursprungligt än det förgängliga. Vi kunna tillägga att
den rörelse, som kan vara evinnerligen, är mera ursprunglig än den som icke kan detta.
Men cirkelrörelsen kan vara evinnerligen, under det att
bland alla andra rörelser det icke finnes-någon som äger
denna egenskap, ty alla fordra vila (en vändpunkt), och i samma ögonblick som
vila är uppnådd har rörelsen förgått.»
De som icke äga nödiga förutsättningar att bedöma dessa Aristoteles’ ord kunna
frestas att underskatta deras verkliga innebörd. Hela den dialektiska utformningen är
tyvärr sådan, att man får intrycket av att cirkelrörelsen på grund av sin höga ålder och
andra aristokratiska fördelar måste sättas i första rummet vid denna tävlan mellan olika
rörelseformer. Ser man djupare på frågan blir intrycket dock ett helt annat, och de av
oss spärrade orden i sista stycket visa sig träffa själva kärnan av frågan. Ty vad skall
man mena med en naturlig rörelse, med en rörelse som fortgår av sig själv, om icke just
en rörelse som praktiskt visat sig utan någon synlig yttre orsak kunna fortgå oförändrad
genom obegränsade tidrymder?
Men även det som Aristoteles framhåller i början av sitt anförande, att den
cirkulära rörelsen är mera ursprunglig, att den föregått och gett upphov till övriga rörelser,
handlar icke om någon aristokratisk arvsföljd utan gömmer på en tanke av större djup
än man vid första påseendet anar. Denna tanke har av Aristoteles’ store efterföljare
Cartesius utformats på ett betydligt klarare sätt och satts i samband med åsikten om
det absoluta tomrummets omöjlighet. Denna senare åsikt, vilken vi tidigare närmare
belyst (sid. 237), har som vi sett intet gemensamt med den naiva förnekelsen av ett
lufttomt rum, utan baseras på betydligt djupsinnigare åsikter.
Låt oss nu höra vad Cartesius säger i sin »Filosofiens principer»: »Efter vad vi här
ovan visat, nämligen att varje rymd är fylld av kroppar och att varje del av materian
är så avpassad efter storleken av det rum den intager, så att det ej är möjligt att den
fyller ett större rum och ej heller ett mindre, lika litet som någon annan kropp kan fylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
