Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Kraftbegreppets relativitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
RÖRELSEN.
andra kroppar kan plötsligt förändra såväl riktning som hastighet, men rörelsemängden
visar sig vara oföränderlig på så sätt att vad den ena av de sammanstötande kropparna
förlorar i rörelsemängd det vinner den andra. Stötens dynamiska kraftverkan kan
därför mätas av rörelsemängdens förändring pr tidsenhet. Vi ha även sett att vid själva
igångsättningen den på statisk väg mätbara kraftverkan kan sättas lika med
rörelsemängdens förändring pr tidsenhet, så att allt synes tala för att man med Newton kan
karakterisera varje orsak till en kropps avvikelse ur det naturliga likformiga
rörelsetillståndet som en dynamisk kraft mätt ur rörelsemängdens förändring pr tidsenhet.
Då vi nu gå att något skärskåda frågan om rotationsrörelsens orsak skulle vi kunna
fatta oss betydligt kortare, ty egentligen innefattas den, som vi också skola se, i den
new-tonska lagen, eftersom en cirkelrörelse kan betraktas såsom en successiv avvikelse ur den
rätliniga rörelsen och den således kan göras till föremål för en matematisk behandling
med hjälp av denna lag. Undersökningarna av den av Benedetti upptäckta (se sid. 402)
kraftverkan vid rotationsrörelsen har dock historiskt sett föregått Newtons »lex secunda»,
ja, i viss mån berett vägen för densamma. Det har därför sin stora betydelse att
närmare skärskåda dessa fundamentala undersökningar, vilka utfördes även de av den store
Huygens. Redan 1669 meddelade Huygens, enligt
vad vi tidigare sett (sid. 414), en rad viktiga satser
om centrifugalkraften till Englands vetenskapsakademi
ehuru i förtäckt form, s. k. anagramform, den tidens
sätt att förvissa sig om prioritet. Satsernas innehåll
synes dock så småningom ha blivit bekant, och 1673
meddelade Huygens 13 satser över centrifugalkraften
utan bevis uti femte delen av sin »Horologium
oscillato-rium». Först år 1703, åtta år efter Huygens’ död,
utgavs den avhandling, Tractatus de vi centrijuga
(Traktat om centrifugalkraften), i vilken denne utförligt
behandlat cirkelrörelsens kraftproblem.
I denna märkliga avhandling klarlägger Huygens
på ett synnerligen originellt sätt den likformiga
cirkelrörelsens dynamiska natur genom att betrakta den
så
som erhållen ur den likformiga, rätliniga rörelsen. Låt oss i korthet se huru denna
tankegång genomfördes.
Vi tänka oss att i ett rum en kropp utför en likformig rotationsrörelse; för
enkelhets skull vilja vi antaga att kroppen är en stor bordsskiva som roterar. Låt oss vidare
tänka oss att en rak stav går tvärs över bordet ett stycke ifrån rotationsaxeln och att
en löp vikt på denna glider fram i likformig rörelse. Hur rör sig denna löpvikt relativt
bordsskivan? Det kan man lätt undersöka om man förser löpvikten med ett ritstift, som
på bordet tecknar dess bana relativt bordet. Denna bana blir en spirallinje, en s. k.
cir-kelevolvent, samma bana som ändan på en tråd beskriver i luften när den spänd lindas
av från en trådrulle. Uti moderna automatmaskiner har man roterande ledskenor i
evol-ventform för att de när de rotera likformigt skola skjuta fram arbetsstycket där så
erfordras i rätlinig, likformig rörelse.
Relativt det roterande bordet kommer en kropps rätliniga, naturliga rörelse således
att te sig som en evolvent. Har man en kropp fästad i ett snöre så som i Benedettis
fall (se fig. 320) och snurrar denna i en cirkel med samma centrum och
rotationshastighet som bordet, så synes den ligga stilla i förhållande till bordet. Om
där
Fig. 327. När en evolventformad
styrskena E vrider sig i likformig
rotationsrörelse flyttar den löparen L
i likformig, rätlinig rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
