Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsen som kraftyttring - Kraftbegreppets relativitet - Gravitationen som rörelseorsak - Newtons gravitationsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
RÖRELSEN.
således w2 = 62.82 = 3 943.84; centrifugalkraften, som är likformigt fördelad utefter hela
hjulringen, är således 10.2 -0.5 *3 943.84 kgf, d. v. s. i det närmaste 20000 kgf; fördelat
på 8 ekrar blir detta en dragkraft om 2 500 kgf för varje eker. Skulle
rotationshastigheten ökas till det 10-faldiga, så ökas dess kvadrat till det 100-faldiga och likaså
centrifugalkraften och påkänningarna; det bleve därför 250 000 kgf pr eker, något som
väl icke med vanliga ekerdimensioner skulle kunna realiseras, utan att materialet
utsattes för brott. Brott kommer emellertid i allmänhet att inträffa i själva ringen
långt tidigare, på den grund att materialet mellan ekrarna utsättes för kraftig böjning.
Vid bedömningen av planetrörelsen ställde sig Huygens på den ståndpunkten, att
han som referenssystem tänkte sig fixstjärnesystemet. Jorden roterar ett varv om
dygnet, således med en vinkelhastighet som blott är w = 0.00007, men dess radie är
mycket stor; följden är, att de vid ekvatorn belägna delarna äro utsatta för betydligt
större centrifugalpåkänningar än de vid polerna belägna delarna. På den grund har
man anledning förmoda att jorden ej är en fullkomlig sfär utan utspänd vid ekvatorn
eller, om man så vill, tillplattad vid polerna. Denna Huygens’ förmodan har av senare
mätningar bekräftats.
GRAVITATIONEN SOM RÖRELSEORSAK.
Copernicus hade sökt beröva universum det centrum, det sedan urminnes tider
ägt; Kepler fullbordade hans verk och förvisade samtidigt den himmelska
cirkelrörelsen bort från världsrummet. Denna dubbla förlust måste medföra utomordentliga
konsekvenser. Himlakropparnas cirkelrörelse hade man vant sig att betrakta som
naturliga, automatiska rörelser och de jordiska kropparnas rörelser hade man uppfattat som
en lika naturlig tendens hos materian att komma världens centrum så nära som
möjligt. Nu fanns ingen cirkelrörelse och intet centrum, hur skulle man då förstå de
himmelska och jordiska rörelsernas förlopp? Den keplerska modifikationen av den
coper-nikanska världsbilden medförde i sanning vittgående konsekvenser!
NeWTONS GRAVITATIONSTEORI.
Nya spekulativa gravitationsteorier. Redan’ Copernicus insåg att en förflyttning
av jorden bort från världens centrum måste modifiera den åsikt om tyngden eller
gravitationen, som på hans tid var gängse. Det var därför omöjligt för Copernicus att tyst
förbigå den konflikt, som i detta avseende måste följa med varje heliocentrisk hypotes.
Copernicus söker också att lösa konflikten: »Jag anser», säger han, »att tyngden intet
annat är än en naturlig drift, vilken den gudomliga Försynen inplantat i materians delar,
så att de sluta sig samman i form av kulor till en sammanhängande enhet. Denna drift
måste man också anse bo i solen, månen och de rörliga stjärnorna, så att det är genom
dennas verksamhet de bibehålla den runda gestalt de synas äga, trots att de på många sätt
beskriva sina banor.» I stället för ett enda världscentrum inför Copernicus således en hel
mängd gravitationscentra, ett centrum i varje himlakropp, ja, i materians varje del.
Kepler synes ha accepterat denna lösning, men för honom återstod det vida
svårare problemet om underhållandet av planeternas krokliniga, eller, som han sade,
»dju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
