Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Gravitationen som rörelseorsak - Newtons gravitationsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVITATIONEN SOM RÖRELSEORSAK. NEWTONS TEORI.
435
springflod, ibland försvaga varandra, nipflod. Detaljerna bli dock ytterst
komplicerade, och när dessutom de lokala förhållandena, vikar och sund, äro avgörande för
vattnets rörelse och vattenhöjden vid kusterna, kan man icke skapa någon praktiskt
användbar detaljerad teori för detta fenomen. Själva tidpunkten för flods och ebbs
inträffande har dock en utomordentligt stor betydelse föf kustbefolkningen, särskilt vid
Engelska kanalen. I länder med sådana kuster utarbetas därför särskilda tidtabeller
över fenoment och för, dessa tabellers beräkning har den newtonska teoriens vidare
utformning varit av stor betydelse.
Fig. 333. Cavendish’s bestämning av
gravitationskonstanten.
Uppmätning av gravitationskonstanten. ^Tagning av himlakropparna. Den
newtonska gravitationsteorien innebär som vi redan framhållit ett hypotetiskt moment
utöver antagandet om de keplerska
lagarnas giltighet, nämligen
antagandet att gravitationskonstanten icke
blott är densamma för samtliga
planeter i deras rörelse kring solen utan
för all rörelse i universum, således
även för månens rörelse kring jorden.
Ar k gravitationskonstanten, m
jordens och M solens massor, så är
därför jordens acceleration in mot
M
solen k ifall R är jordbanans radie,
och månens acceleration mot jorden
m
k om r är månbanans radie.
Kän-r2
ner man dessa bägge banors radier
kan man därför beräkna förhållandet
mellan jordens massa och solens
massa, ty de bägge accelerationerna kunna lätt värderas i siffror. Utföres beräkningen
ger den, som vi redan sett, till resultat att solens massa är 324 439 gånger så stor som
jordens. Beräkningen utförd för samtliga planeter ger följ, ungefärliga värden:
Jorden....................1.00
Merkurius..................0.03
Venus].....................0.79
Mars.......................0.10
Jnpiter.....................310
Saturnus....................95
Uranus......................15
Neptunus.....................16
Vi veta hur människoanden redan under antiken förstod att omspänna
himla-rummets avstånd och inbördes mäta storleken av himlakropparnas diameter. Newtons
teori går, som vi här se, ett steg längre, den tillåter oss att även inbördes jämföra
deras massa eller vikt.
Ja, kände man gravitationskonstanten skulle man ej behöva inskränka sig till
jämförelser, till relativa mått, utan man skulle kunna ange jordens vikt i kg samt därefter
beräkna vikten i kg för solen och alla planeterna. Denna konstant kan emellertid
bestämmas genom att man uppmäter den gravitation som förefinnes mellan två jordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
