- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
434

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Gravitationen som rörelseorsak - Newtons gravitationsteori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

RÖRELSEN.

Främst bör nämnas Hugo Gyldén (född 1841 i Helsingfors, död 1896 i Stockholm),
vilken i högsta grad förenklade kalkylerna genom en snillrik ombildning av det
matematiska behandlingssättet. Men även A. Lindstedt, K. Bohlin, H. v. Zeipel och
svenskfinnen K. F. Sundmann ävensom tysken H. Bruns och fransmannen H. Poincaré ha
gjort betydelsefulla insatser av så pass avgörande värde att astronomerna numera nästan
upphört att söka göra ytterligare förbättringar. Intresset för den himmelska
mekaniken har därför slappnat och i stället har man på optiskt-fysikalisk väg sökt tolka nya
sidor av himmelens företeelser.

Ett undantag utgör dock rörelsen hos planeten Merkurius; det har varit omöjligt
att få dess rörelse att överensstämma med den newtonska lagen och man är därför
alltjämt sysselsatt med frågan om orsaken härtill. Den intressantaste tolkningen är given
av A. Einstein genom en av denne uppställd, tyvärr ganska komplicerad ny
gravitationsteori.

Ebb och flod. En annan av den newtonska gravitationsteoriens mera
betydelsefulla konsekvenser var den tolkning Newton kunde giva av det dittills ganska svårtydda
ebb- och flodfenomenet. Man
visste ju sedan antiken att
fenomenet stod i samband
med månen och växlade med
månens faser. Astrologerna,
som i modifierad form vidhöllo
den gamla åsikten om månen
som en gud, vilken kunde
direkt ingripa i de jordiska
angelägenheterna, ansågo som
vi veta (se sid. 27) att månen
hade en dold, hemlighetsfull
förmåga att draga till sig,
attrahera allt fuktigt på
jorden. Denna föreställning om
en övernaturlig, ockult (av lat.
occultus, hemlig)
attraktions-förmåga har ingenting med vetenskapliga föreställningar att göra utan är ett direkt
arv av de primitiva folkens av präster underblåsta blinda underkastelse inför de
övernaturliga makternas personliga ingripande i jordelivet.

De newtonska attraktionskrafterna gåvo däremot möjlighet till en
naturvetenskaplig behandling av fenomenet. Ett närmare utarbetande av Newtons teori visar,
att man, om enbart månen funnes i jordens närhet, har att vänta sig en fördelning av
de jordiska vattenmassorna i form av en utsvällning närmast och fjärmast i förhållande
till månen (se fig. 332). När jorden vrider sig ett varv på ett dygn kommer denna
utsväll-nings bägge högsta delar att med ett mellanrum av 12 tim 25 min (obs! månens dagliga
omloppstid är mer än 24 timmar på grund av månens rörelse relativt stjärnorna) passera
varje ort av jorden. Vore jorden och solen ensamma i universum erhölls en liknande
ehuru svagare flodvåg som hade sin utsvällning orienterad efter solen. Vid en samtidig
närvaro av måne och sol får man ett betydligt mera komplicerat fenomen, i stort sett en
sammansättning av de bägge nyssnämnda flodvågorna, som ibland förstärka varandra,

Fig. 332. Ebb och flod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free