Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Den stela kroppens dynamiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. DEN STELA KROPPENS DYNAMISKA EGENSKAPER. 459
Fig. 349. De olika kurvor efter vilka ellipsoidens
rullning sker vid olika startläge.
att för en rotationskropp rörelsen kan
beskrivas som en cirkulär kons rullning
på en annan cirkulär kon (jfr sid. 395
och fig. 313).
Eftersom den naturliga rörelsen
således följer en rotationsaxel som ständigt
flyttar sig inom kroppen, är det
uppenbart, att kroppen ej kan rotera kring en
i densamma fästad axel utan att ett
tvång utövas. Detta tvång, som gör sig
gällande som ett kraftmoment, måste
således utövas för att tvinga kroppen ut
ur dess naturliga poinsotrörelse, liksom
slungans snöre tvingar stenen att i
cirkelrörelse avvika ur den naturliga rätliniga
rörelsen. Varje försök att tvinga en kropp
ur den naturliga rörelsen kräver
kraftverkan, så att den naturliga
rörelsetendensen yttrar sig som ett motstånd.
Vid translationsrörelsen uppfattar man
detta motstånd som »tröghet». Vid
rotationsrörelsen finns således även tröghet,
ehuru av helt annan karaktär. För att
citera den populära formuleringen av
tröghetslagen kan icke heller en roterande
kropp »av sig själv ändra sitt rörelsetillstånd», men hur komplicerat är icke detta
rörelsetillstånd! »Rörelsetillståndet» i fråga är en poinsotrörelse bestående av en rotation
som »av sig själv» ändrar både rotationsaxel och rotationshastighet från det ena
ögonblicket till det andra.
Den koniska pendling som jordaxeln under årtusendens
lopp utför och som för den jordiske observatören synes som en
precessionsrörelse hos hela stjärnhimlen (se sid. 396) skulle
således kanske kunna uppfattas såsom försiggående utan någon
yttre orsak enbart beroende därav att jorden vid
rotationsrörelsens igångsättning ej kom att rotera kring en
principalaxel utan kring en snett ställd axel. En noggrann undersökning
av förhållandena visar dock att precessionsfenomenet är av en
betydligt mera komplicerad natur. Redan Newton kunde på
sin tid visa att gravitationen och de med denna
sammanhängande lägesändringarna hos himlakropparna, framför allt
hos månen och solen, inverka i hög grad på fenomenets karaktär,
och han kunde därigenom kasta ljus över en del
oregelbundenheter i jordens och månens rörelser. Härtill kommer att jorden
icke är en stel kropp utan i sin fasta del äger elasticitet och
dessutom omfattar stora oceaner, vilkas vattenmassor genom
jordrotationen även komma i rörelse. Förflyttningarna av jordens
rotationsaxel i förhållande till jorden själv äro därför av den
Fig. 350. Rörelsen i fig.
348 kan också uppfattas
som en kons rullning mot
ett plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
