Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Svängningsrörelsen - Egensvängningar och tvångsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 388. Äldre modell till
centrifu-galregulator.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. EGENSVÄNGNINGAR OCH TVÅNGSRÖRELSE. 489
Vid dämpning erhålles svängningstiden icke exakt ur den på förra sidan angivna
formeln utan ökas något, mer ju större dämpningsfaktorn är. Skulle friktionen bli
mycket stor, kan det hända, att svängningarna utebli, rörelsen blir aperiodisk. Om
t. ex. en i sirup nedsänkt pendel föres ur jämviktsläget och släppes, sjunker den
långsamt ned i sitt lägsta läge och stannar där.
Egensvängningar och tvångsrörelse.
Svängande systems allmänna rörelse. En kropp av den art vi nu behandlat, vilken
under inverkan av sina direktionskrafter utför svängningar, kan också som vi nämnt av
yttre varierande krafter bringas i svängning. Vi vilja kalla kroppen ett svängande system
och särskilja dessa två slags svängningar genom att
kalla de förra för egensvängningar och de senare för
påtvungna svängningar eller tvångsrörelse. Genomför
man en matematisk behandling av de rörelser en
dylik kropp utför under inverkan av yttre krafter,
så kommer man till en del märkliga resultat, vilka vi
här vilja anföra. Vi förutskicka den anmärkningen att
rörelseförloppet vid bägge slagen svängningar icke blott
beror av de verkande krafterna utan också av det
läge kroppen har vid rörelsens igångsättning; detta läge
behöver ju icke förutsättas vara själva jämviktsläget.
Därest ett svängande system påverkas av yttre
krafter utför det i allmänhet en rörelse som kan
anses sammansatt av en egen svängning och en av
krafterna framkallad tvångsrörelse.
Om således vågor med jämna mellanrum slå mot
ett fartyg, så kommer detta icke blott att vagga i takt
med vågorna, utan denna rörelse utgör i allmänhet blott en del av fartygets rörelse.
Förutom denna rörelse kan fartyget nämligen utföra en egensvängning, så som vi närmare
illustrerat det i fig. 386 och 387, bestående av samma vaggande rörelse, som när det
i lugnt vatten varit utsatt för en plötslig krängning och därpå överlämnas åt sig självt.
Ett annat exempel på detta lämnar grammofonskivans insjungning. Ljudvågorna,
som komma in genom tratten, sätta membranen i vibrationer och dessa vibrationer
registreras av stiftet på en platta. Membranen utför emellertid även egensvängningar,
som särskilt göra sig gällande när en ny ton sättes an med stor kraft; dessa
egensvängningar sammansättas med det inkommande ljudets svängningar och registreras
— till stort förfång för välljudet. Då grammofonen skall återgiva de i skivan
inregistrerade svängningarna, höras nämligen membranens egensvängningar som skrällande
biljud. För att minska denna olägenhet söker man så mycket som möjligt dämpa
egensvängningarna genom att låta membranen påverkas av friktionskrafter. Detta tillgår
så, att membranen spännes i en kring ljuddosans kant lagd gummipackning, som i hög
grad bromsar rörelsen. Gummit har nämligen stor s. k. inre friktion, d. v. s. vid
formförändringar uppväckas inom hela massan friktionskrafter, som motverka de
rörelser vilka åstadkomma formförändringarna. Dylik »mekanisk insjungning» blir dock
alltid bristfällig, varför den numera utträngts av s. k. elektrisk insjungning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
