Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Vågors registrering. Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM RÖRELSE. VÅGORS REGISTRERING. INTERFERENS.
531
Fig. 437. Den av grammofonstiftet
ritsade fördjupningen i fonografens
vaxcylinder dels sedd uppifrån
(A och C) i olika förstoring och
dels sedd från sidan (.B) i stark
förstoring.
Grammofonen. Den store uppfinnaren Thomas Edison (f. 1847) insåg på
1870-talet att fonautografen borde kunna utnyttjas till att även återgiva de ljud,
som den registrerat. Kunde apparatens spets nämligen tvingas att följa den
registrerade kurvan så skulle membranen försättas i samma vibrationer som dem vilka
drevo nålen att registrera kurvan. Och. så skulle luften av membranen sättas i
vibrationer, vilka i sin tur skulle träffa örat och där måhända göra samma intryck som det ljud
vilket registrerats. Det låg något oerhört lockande i
uppgiften att kanske på detta sätt föreviga en
människas tal och sång, varigenom det när som helst
skulle kunna återupprepas av en maskin. Edison
lyckades också lösa denna lockande uppgift.
Vid vibroskopet och fonautografen hade
ljuddosans nål varit rörlig i sidled utefter den roterande
cylinderns yta. Edison lät i stället nålen röra
sig upp och ned i förhållande till cylindern, vars yta
bekläddes med stanniol, sedermera, efter föredöme av
Bell och Tainter, med ett lager av vax och stearin.
Därigenom fick Edison på cylindern uppritad en rits i
form av en jämn skruvlinje med täta varv;
vibrationerna återspeglades nu i ritsens växlande djup (se
fig. 437). Skulle man göra ett snitt tvärs över
vax-cylindern så skulle man se, att ritsens bottenprofil
bildar just samma kurva som i sidled kunnat erhållas medelst fonautografen. Genom
att låta vaxet hårdna eller ännu bättre genom att, som nu för tiden är brukligt, taga en
form medelst utfällning av koppar på vaxcylindern och i denna form gjuta en ny cylinder
i ett hårdare material erhålles en cylinder så hård, att den kan användas till
reproduk
Fig. 438. Edisons första fonograf av år 1877.
tion av ljudet. I vår tid har man underlättat avgjutningsproceduren genom att i stället
för cylindrar använda plana skivor, grammofonskivor, i vilka spetsen ritsar en spiral.
Edison lät ljuddosans nål vila i ritsen på en dylik cylinder, vilken han för hand (se
fig. 438) vred runt. Därvid hörde han också mycket riktigt det registrerade ljudet
återupprepas om också icke på ett sådant oförvanskat sätt som i en modern grammofon.
Så småningom införde han en del förbättringar, bl. a. ett reglerbart urverk för att få
kringvridningen att ske automatiskt och med den rätta hastigheten, och 1889 utsläppte
han synnerligen goda apparater i marknaden under benämningen fonograf.
Mellan Edisons första fonograf av år 1877 till vår tids ganska fulländade
grammofoner ligger en lång utvecklingskedja, som bättre än någon vittnar om vilken oerhörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
