Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Vågors registrering. Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
LJUDET.
Fig. 439. Edisons förbättrade fonograf av år 1889, med vaxcylindrar
i stället för vår tids grammofonskivor.
skillnad det är mellan att få en idé till en uppfinning och att i praktiken omsätta idén.
Det mänskliga örat är vårt mest känsliga sinnesorgan och upptäcker lätt även de
obetydligaste förvanskningar av ett ljud. För att en ljudreproduktion skall vara njutbar
måste den därför tillfredsställa synnerligen höga krav på noggrannhet i återgivandet.
Vi vilja i detta sammanhang blott framhålla ett par av de svårigheter Edison och
hans efterföljare måste undanrödja. Den första är ljuddosans känslighet och den andra
är nödvändigheten av att ljuddosan och den mekaniska anordningen överhuvud icke
lämna några biljud. Edison själv fullkomnade i hög grad ljuddosans konstruktion, och
i vår tid har den
ytterligare förbättrats, så att
den till slut kommit att
på ett förbluffande sätt
likna — det mänskliga
örat! Trumhinnan och
den hävstångsanordning,
hammare, städ och
stigbygel, varmed dess rörelse
överföres till innerörat
ha i den moderna
ljuddosans glimmermembran
och hävstångsanordning
fått en full motsvarighet.
De skarpaste
konsonantljuden, framför allt
s-ljudet, återgivas dock ännu
icke’ helt tillfredsställande, något som också kan bero på svårigheten att vid
tillverkning av grammofonskivor få fram profilkurvans allra skarpaste krusningar. De biljud
som lätt uppstå vid grammofonen härröra dels från egensvängningar (se sid. 489)
hos den mekaniska svängningskrets som utgöres av ljuddosans membran och dels från
den bristande överensstämmelsen mellan de reproducerade tvångssvängningarna hos
membranen och det originalljud som genom sin kraftverkan ger upphov till dessa
tvångssvängningar. Vi veta av resonanskurvans förlopp (se sid. 496) att
tvångssvängningarna utfalla med olika styrka för olika periodtal, därest icke
resonanskurvan överallt är lika hög. Genom att kraftigt dämpa ljuddosans egensvängningar bliva
icke blott egensvängningarna nästan ohörbara, utan man erhåller även en flackt
förlöpande resonanskurva, varigenom olika tvångssvängningar återgivas med samma
inbördes styrka som i originalljudet. Dämpningen åstadkommes genom
glimmermem-branens inspänning i en gummipackning.
Edison förde ljudet från ljuddosan till örat medelst gummislangar försedda med
»munstycken» som insattes i vardera örat (se fig. 439). Detta var både opraktiskt och
ohygieniskt, varför man så småningom utarbetade den moderna formen av
grammofonen med tratt, varigenom flera åhörare samtidigt kunna avlyssna densamma.
Trattens införande medförde dock den nya olägenheten, att trattens egensvängningar även
uppträda som störande biljud, och man har nedlagt stor möda på att konstruera trattar
av hög kvalitet. Det är emellertid omöjligt att helt undvika de komplikationer som
härröra därifrån att membranen och den intill detta befintliga, i ljuddosa och tratt
innestängda luftmassan tillsammans bilda ett kopplat system mekaniska svängnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
