Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Vågors registrering. Interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM RÖRELSE. VÅGORS REGISTRERING. INTERFERENS. 535
Fig. 444. Interferens medelst de
bägge stämgaffelskänklarnas
fasförskjutna svängningar.
garna lika, så komma de bägge vågorna att var för sig åt luftpartiklarna vid rörens
förening ge en oscillationsrörelse, och dessa bägge oscillationsrörelser ha inbördes samma
rörelsefas och sammansättas därför enligt superpositionsprincipen till en dubbelt så
kraftig oscillationsrörelse. Uti det förenade röret går vågen därför fram med dubbelt
så stor svängningsamplitud som i vardera rörbygeln.
Skulle man draga ut den ena rörbygeln något, så att
vågorna få olika lång väg att gå, mötas de ej längre
med samma rörelsefas, såvida vägskillnaden ej är en eller
flera hela våglängder. Är vägskillnaden precis en halv
våglängd, kommer den ena vågen alltid att vid föreningen
ge upphov till motsatt rörelsefas mot den andra; de
avvikelser de därvid ge åt samma partiklar i det förenade
röret äro därför lika stora och motsatt riktade, varför
de till sin verkan fullständigt upphäva varandra. Ett
vid det övre röret placerat öra eller ännu bättre en
där placerad känslig ljuslåga visar ej den ringaste
påverkan. Ljud förmår utplåna ljud genom
interferens. Ett dylikt resultat av två vågors
samverkan iakttogs första gången inom optiken, och
sedermera har man under senare hälften av 1800-talet efterhärmat de optiska
försöken med här angivna akustiska anordningar.
Före Quincke uppfann Lissajou (1855) ett annat rätt slående sätt att demonstrera
ljudets interferens. Om en cirkulär metallplåt fästes i centrum och vid kanten strykes
med en fiolstråke, uppdelar den sig i sex svängande sektorer (se fig. 443 A).’Varannan
av • dessa sektorer svänger åt ena hållet, medan varannan svänger åt det motsatta.
Vibrationerna ha således motsatta faser på två angränsande sektorer, och ett öra som
befinner sig ett stycke ovan skivan hör knappast något ljud, enär de olika sektorernas
ljudvågor utplåna varandra. Förfärdigar man däremot en annan cirkulär skiva, ur
vilken varannan sektor avlägsnats (fig. 443 B), och hänger man denna omedelbart
över den andra svängande skivan, så att den förstnämndas sektorer befinna sig mitt
över den senares, så försvaga de övre sektorerna de luftvibrationer som de
underliggande sektorerna ge upphov till. Eftersom vid denna anordning huvudsakligen de
under öppningarna befintliga delarna av den svängande skivan få tillfälle att utsända ljud,
och eftersom dessa delar ge oscillationer i samma fas, kommer man att höra en kraftig
ton från den svängande skivan. Om man omväxlande höjer och sänker den övre
skivan i förhållande till den undre, hör man ljudet omväxlande försvagas och
förstärkas.
Med hjälp av en vanlig stämgaffel kan man lätt demonstrera ljudvågors interferens.
Faktum är att om man vrider en vibrerande stämgaffel runt, så hör man ljudet växa
och avtaga i styrka, tydande på att ljudstyrkan runtom en dylik kropp ej är jämnt
fördelad. Undersöker man saken närmare i anslutning till fig. 444 kan man lätt
förstå detta. Stämgaffeln äger två vibrerande skänklar a och b, vilka alltid vibrera åt
motsatta håll, d. v. s. befinna sig i motsatta rörelsefaser. Var och en kan anses utsända
sin våg, och dessa vågor förstärka varandra i vissa riktningar och försvaga varandra i
andra riktningar. Inom de i fig. 444 med d och / betecknade områdena höres ljudet
bäst men mer eller mindre försvagat inom c och e samt nästan utplånat på de prickade,
hyperbelformade linjerna, då vägskillnaden mellan vägarna till skänklarna just är lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
