Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Svängande strängar och luftpelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM RÖRELSE. SVÄNGANDE STRÄNGAR OCH LUFTPELARE.
547
ningar av tämligen rent harmonisk art. Även vid stämgaffeln kan dock noduppdelning
äga rum, så som närmare finnes angivet i fig. 457. Om den mot grundtonen svarande
egensvängningen (längst t. v. i fig. 457) har svängningstalet n, så har första övertonen
(mellersta figuren i fig. 457) svängningstalet c:a 6 n och andra övertonen (längst t. h. i
fig. 457) har svängningstalet c:a 18 n. Eftersom övertonernas svängningstal icke äro
heltalsmultiplar av grundtonens är det jämförelsevis lätt att få stämgaffeln att svänga
rent harmoniskt med grundtonens svängningstal. Man behöver exempelvis blott med
en hartsad stråke gnida en av stämgaffelskänklarnas övre ända.
I den vetenskapliga litteraturen möter man ganska
motsägande uppgifter om stämgaffelns övertoner.
Däri ligger ingenting förvånande, ty stämgaffeln är
egentligen ett system av flera elastiskt kopplade
svängningskretsar. Dels kan stämgaffeln nämligen
anslås så, att den avgiver den egentliga »gaffeltonen»,
d. v. s. svänger med skänklarna i böjningssvängningar
fram och åter i skänklamas eget plan. Dels kunna
skänklarna vid slag vinkelrätt mot deras plan svänga
ut och in i förhållande till detta plan. Slutligen kunna vid strykningar med stråke
eller dylikt uppstå dilatationssvängningar. Vid sneda slag kunna högst komplicerade
svängningar uppstå, och eftersom dessa äro inom stämgaffeln och dess stålhandtag
elastiskt kopplade med varandra kunna vid olika anslag något olikartade svängningar
komma till stånd och genom växelverkan förstärka vissa, av stämgaffelns dimensioner
särskilt gynnade svängningar.
Resonanslåda. En ofta använd metod att få en stämgaffel att utföra långvarigt
hörbara harmoniska svängningar är att fastgöra stämgaffeln på en med fyra sidor och
en botten försedd resonanslåda (se fig. 458). Detta betyder i grund och botten att man
bildar ett kopplat system av två svängningskretsar; stämgaffeln är den ena mekaniska
svängningskretsen, och den i resonanslådan inneslutna luftpelaren utgör den andra,
medan huvudsakligen en enda av resonanslådans
tvärsidor, stundom kallad resonansbotten, utgör en
gemensam massa. Resonanslådans massa är betydligt större
än luftpelarens, så att kopplingen således är en
ganska lös masskoppling (se sid. 499).
För att genom en dylik koppling av stämgaffeln
tillsammans med resonanslådan uppnå en avsevärd
förstärkning av ljudet från stämgaffeln måste
luftpelarens egensvängningar vara i resonans med stämgaffelns.
Detta uppnås, som vi sedermera skola se, om
luftpelarens längd är en fjärdedel av våglängden i luft för
stämgaffelns svängningar.
Fig. 458. Stämgaffel med
resonanslåda.
Svängande plana skivor. En plan eller buktad skiva av ett elastiskt material kan
lätt försättas i böjningssvängningar, varvid dess yta uppdelas i fält med motsatt
rörelsefas. Detta kan man för plana skivor lätt påvisa enligt en av tysken E. F. F. Chladni
angiven metod, som på sin tid väckte mycket stort uppseende. Strör man ut fin sand
i ett jämnt, tunt lager över en i mitten fastgjord, vågrät, rektangulär skiva och sätter den
Fig. 457. Olika noduppdelning vid
en svängande stämgaffel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
