Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Toner och tonskalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
LJUDET.
store fader Pythagoras, som trodde sig härur kunna framkonstruera en universell
harmoni uti världsbyggnaden.
Utvecklingen har dock följt andra banor än dem Pythagoras utstakade; det
språngvisa skeendet har förvisats bort ur världsbyggnaden för att först i det yttersta
av dessa tider som energikvanta dyka upp i en ny högvetenskaplig form. Endast
i musiken är det även för lekmannen uppenbart att allt sker språngvis från ton till
ton. Tonerna äro från varandra skilda och fristående, utan omedelbart sammanhang,
åtminstone till synes. I verkligheten ligger dock orsaken till harmonien just däri,
att sammanhanget aldrig brytes, att skalans toner födas ur varandra.
Toner och tonskalor.
Fig. 462. Egyptisk harpa och pandura. Efter den Napoleonska
kommissionens planschverk, Description de 1’Egypte.
Tonsteg. Den pythagoreiska metoden för fastställandet av olika toner består däri,
att tonerna alstras av en sträng, som mot en gripbräda avkortas till en längd, vars mått
i förhållande till måttet på strängens ursprungliga längd äger ett enkelt talförhållande.
Metoden härrör icke
ursprungligen från Pythagoras utan
synes av honom införts från
Egypten, i vilket land
prästerna sedan gammalt voro väl
förfarna i strängaspelets konst.
Ett av de äldsta
vittnesbörden om att människan
förstått att stegvis genom
avkort-ning av en sträng alstra en
rad av toner, en tonskala,
utgör en i Tebe funnen
avbildning av en pandura, d. v. s.
en långhalsad luta (se fig. 462,
som härrör från
Napoleonskom-missionens planschverk). Den
i Tebe i vår tid funna
avbildningen upptäcktes i Nakhts
från 1500-talet före vår tidräkning härstammande gravkammare ’därstädes och
återgiver lutan så exakt och naturtroget, att man kunnat göra noggranna mätningar på
densamma. På lutans som gripbräda utformade hals finnes en rad bandlika
upphöjningar, varigenom strängens avkortande medelst fingrets tryckning mot gripbrädan
möjliggöres på samma sätt som vid vår tids lutor, gitarrer, mandoliner och banjos.
Emellertid skiljer sig banduppdelningen högst väsentligt från den som i vår tid
förekommer på stränginstrumentens gripbräden. Enligt gjorda mätningar motsvara de
olika banden (numrerade medelst romerska siffror, varvid 0 betecknar lös sträng) på
panduran följande stränglängder.
Band...........................0 I II III IV V VI VII VIII IX
Strängens längd .... 64 62 58 54 48 44 39 34 29 24
Bandavstånd ................... 244 6455 5 5
Strängens uppdelning synes först ha skett i de fyra lika delarna 0—III—V—VII—IX
med bandavståndet 10. Därpå synes man återigen ha delat (V—IX) i fyra lika delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
