Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Toner och tonskalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM MUSIK. TONER OCH TONSKALOR.
553
med bandavståndet 5. Band II har valts så, att dess stränglängd halveras av band VIII,
och likaså har band IV valts så, att dess stränglängd halveras av band IX. Därefter
har man förlagt band I lika långt som band III ifrån band H.
Den uppdelning som detta urgamla gripbräde företer och som återfinnes i ett ännu
äldre sumeriskt instrument från ungefär 2 500 f. Kr., påträffat vid utgrävningar av Bels
tempel i Nippur, är uppenbarligen avsedd att tillfredsställa två krav, dels musikaliska
och dels hantverkstekniska. Den upprepade fyrdelningen tillfredsställer det förra kravet,
medan de bestämda, helst Eka avstånden mellan banden tillfredsställa det senare kravet.
Först vid stränginstrument från långt senare tidsskeden påträffar man en
bandindelning som helt anpassar sig till det rent musikaliska krav, som man vanligen anser
Pythagoras vara upphovsman till, nämligen kravet på att strängen skall förkortas så
att dess längd står i enkelt talförhållande till den ursprungEga längden. De instrument,
där denna princip kommit till användning, ha fler än en sträng, varigenom halsen kunnat
göras väsentligt kortare än vid den ensträngade, långhalsade lutan. De talförhållanden,
man vid dessa instrument möter, sammanställa vi i följande tabell jämte benämningen
på det tonsteg eller intervall som motsvarar denna strängindelning:
1: 2 Oktav
2: 3 Kvint
3: 4 Kvart
4: 5 stor Ters
5: 6 liten Ters
6: 7 sept. Ters
7: 8 sept. Helton
8: 9 stor Helton
9:10 Eten Helton
15: 16 Halvton
5: 8 Eten Sext
3: 5 stor Sext
5: 9 liten Septima
8: 15 stor Septima
Kvint- och kvartcirklar. Panflöjten utgör ett av de äldsta och mest primitiva
instrument, som utrustats med en bestämd följd av toner. Den består av en rad i ena
ändan stängda rör av vass el. dyl. med olika längd, vilka vid anblåsning i den öppna
ändan avgiva bestämda toner. Rörens längder äro avpassade så, att tonernas följd,
tonskalan, tillfredsställer musikaEska krav. Enhgt uråldriga kinesiska föreskrifter
bestämmas panpipans rörlängder så, att man utgår ifrån ett rör, vars längd är 1 fot (c:a 230
mm), därefter skär man av ett annat rör, så att det bhr 2/3 av det första. Sedan skär man
till ett tredje rör 4/3 av det andras längd, så att således det tredje röret är % längre än det
andra. Därpå framställes det fjärde röret som 2/3 av det tredje, det femte som 4/3 av det
fjärde o. s. v.
Emellertid ske rörens tillskärning icke enbart genom avpassning av längderna, utan
genom anblåsning kontrollerar man dessa längder. Dessutom har man en rörEg botten
i röret, som utgöres av en i röret inträdd plugg, stämplugg, varigenom man genom
fin-instäUning kan åstadkomma en skarp avstämning.
Genom undersökning av panflöjter hos brasilianska indianer och melanesier har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
