Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Mätning av tonhöjd och tonstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 LJUDET.
medelst vilken man kunde efter behag mata dessa olika hålrader med luft. Helmholtz
satte för samma ändamål uti sin d u b b e 1 s i r e n två dylika sirener mitt emot varandra
på samma axel, bägge luftdosorna matades därvid från samma bälg. Pellat använde
rakt borrade hål och drev sirenen med en elektrisk motor, vars varvtal noga kan regleras.
Enklare och billigare anordningar ha införts av Seebeck och Savart. Seebeck använde
en plåtskiva genomborrad med flera hål och monterad på en axel med en liten
rem-trissa, vilken drogs med rem från ett större handdrivet, vevförsett hjul; mot skivans hål
blåste en luftström genom ett fint munstycke. Savart drog på liknande sätt ett vanligt
kugghjul eller tandhjul (se fig. 470) för hand; mot hjulet anlägges ett stycke styvt
papper, så att det av kuggarna försättes i vibration, när hjulet roterar.
Fig. 471. Galtonpipa
för alstring av höga
toner. A munstycke för
slang förande pressluft,
C ringformig mynning,
varifrån luften träffar
den med B inställda
knivskarpa eggen D,
under vilken är en
reglerbar »resonanslåda» E.
Fysiologiska undersökningar medelst sirenen. Med hjälp av dylika sirener har man
icke blott kunnat konstatera vågteoriens överensstämmelse med observationerna, så att
exempelvis ett hjul med tre hålrader med 10, 15 och 20 hål ger en ton, dess kvint och dess
oktav, utan man har även varit i stånd att på ett objektivt sätt kontrollera ljudvågornas
egenskaper samtidigt med att man studerat deras inverkan på människans hörselorgan.
Härvid har man kunnat konstatera att hörselorganen som uppdragare eller detektor
för akustiska vibrationer är ett i vissa avseenden ganska ofullkomligt instrument. Det
är icke blott fullständigt okänsligt för vibrationers inbördes fasförskjutningar (se
Helmholtz lag här nedan) utan även okänsligt för vibrationer med höga svängningstal.
Redan Sauveur sökte (1700) angiva gränser för tonuppfattningen; han angav som
högsta gräns 6 400 svängningar i sekunden och som lägsta 12x/2
svängningar i sekunden; långsammare svängningar än 121/2 i sek.
uppfattas enligt Sauveur ej som en ton utan som surrande
ljudstötar oförmögna att utlösa musikaliska sensationer, hastigare
än 6 400 i sek. kunna däremot icke alls uppfattas. Euler (1729)
kom vid värderingen av tongränserna till högst varierande belopp,
som nedre gräns 20 å 30 och som övre gräns 4 000 å 7 520
perioder i sekunden. Savart kunde med sin kugghjulssiren bestämma
svängningstalet hos mycket korta pipor och hos longitudinellt
svängande stavar samt konstaterade därvid att högsta hörbara
piptonen gav 20 000 perioder i sek., medan högsta stavtonen gav
32 å 33 000 och högsta sirentonen gav 48 000 perioder i sek. Den
övre hörbarhetsgränsen, som sålunda även beror av ljudets
karaktär, framför allt dess styrka, har av senare tiders fysiologer ryckts
ännu högre upp med hjälp av för detta ändamål speciellt
konstruerade små pipor, vilkas piplängd regleras av en mikrometerskruv
och vilka kunna kraftigt anblåsas, s. k. Galtonpipor. I alla
händelser finnas elastiska vibrationer som ej kunna uppfattas av
örat därför att deras svängningstal är för högt; sådana ohörbara
»ljud» kallas ultrasonora svängningar och ha i våra dagar fått en
stor praktisk användning.
Ljudstyrkan beror av svängningens amplitud, d. v. s. halva
längden på den bana i vilken de vibrerande luftpartiklarna
svänga fram och tillbaka, och försök ha gjorts att bestämma
hörselns känslighet genom att man undersökt hur liten amplitud en
ton kan ha för att ändock vara hörbar. Lord Rayleigh fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
