Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Mätning av tonhöjd och tonstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM MUSIK. TONER OCH TONSKALOR.
563
(1878) att en ton utan större ansträngning kan höras vid en amplitud om en
milliondels millimeter (noggrannare 0,8 • 10“6 mm); den procentiska variationen av
trycket inom motsvarande luftvåg fann han vara ungefär en halv hundramilliondels
procent (noggrannare 6 • 10’ü), visande att örat är ett utomordentligt känsligt organ.
Den Rayleighska mätningen utfördes med hjälp av en i en fin tråd upphängd rund
glimmerskiva. När en dylik Rayleigh-skiva träffas av en snett inkommande ljudvåg,
kommer skivan att påverkas av vridande krafter, som ha tendens att inställa skivan
vinkelrätt mot ljudvågens fortplantningsriktning. Det vridande momentet, som mätes
av upphängningstrådens torsionsegenskaper och skivans vridningsvinkel, är proportionellt
mot ljudstyrkan och kan därför utnyttjas till absolut mätning av ljudstyrkan.
Fig. 472. Kurvor över tröskelvärdet (A) och ljudkänsligheten (E’ i 10~13 watt/cm2) från 16 till
20 000 perioder i sekunden.
Max Wien (1889) har utfört liknande absoluta mätningar genom att utnyttja
svängningarna hos det veckade tunna locket hos en aneroidbarometer, vars luftdosa
utformats till en resonator. Svängningsamplituden hos det tunna locket mättes därvid
på så sätt, att locket försågs med en spegel, mot vilken en ljusstråle fick speglas mot en
skala. När locket och spegeln vibrera, kommer den mot skalan speglade ljusfläcken
att i förstorad form utföra samma rörelse.
Vid moderna ljudundersökningar har man kunnat utnyttja en del radiotekniska
finesser och genom förstärkning medelst glödkatodrör i hög grad fullkomna
Ijudmät-ningsmetoderna, varför denna del av akustiken är i rask utveckling.
Det ligger i sakens natur att örats känslighet för toner av olika tonhöjd utfaller
olika, så att örats känslighet blir mindre ju närmare man kommer hörbarhetsgränserna.
I fig. 472 angives ett av M. Wiens mätresultat rörande örats känslighet. Utefter den
vågräta axeln äro tonernas svängningstal avsatta och utefter den lodräta axeln den mot
örat infallande energien mätt i 10~13 watt/cm2. Kurvan A angiver tröskelvärdet på
ljud-energien, d. v. s. den ljudenergi som nätt och jämnt för olika toner av örat kan uppfattas.
Minsta energien och således största känsligheten hos örat motsvarar en ton med cirka
2 000 svängningar per sekund. Dividerar man 1 med tröskelvärdet erhålles
ljudkänsligheten, vilken framställes av kurvan E’. Senare ljudtekniska undersökningar ha visat
att de Wienska resultaten äro ganska godtagbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
