Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Mätning av tonhöjd och tonstyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
LJUDET.
Intervallmått, musikalisk tonliöjdsskala. Mäter man tonhöjd uti svängningstal,
så blir måttet på två toners intervall förhållandet mellan deras respektive
svängningstal. För strängar, vilkas svängningstal äro omvänt proportionella mot stränglängden,
kan man således uttrycka intervallen medelst förhållandet mellan två toners
stränglängd, förutsatt att samma sträng förkortas till olika längder utan
att dess spänning därvid ändras. De i bråkform angivna
intervall-mått som man möter i antikens skrifter behöva därför endast vändas
upp och ned, så som vi å sid. 555 redan gjort, för att utgöra de
inter-vallmått man med hjälp av svängningstalen kan uppställa.
Intervallets mätning medelst ett förhållande mellan två
svängningstal har emellertid sina olägenheter, huvudsakligen den, att alla
räkningar vid intervallföljder leder till multiplikation, då man
däremot i tonskalan ser intervallet som tonsteg, vilka kunna fogas efter
varandra liksom man adderar tal. Ett mera naturligt intervallmått
får man emellertid, om man mäter tonhöjden i en sådan olikformig
skala som återfinnes i fig. 472 i dess vågräta överkant. Denna skala,
som för övrigt är samma slags skala som förekommer på vår tids
räknestickor eller räknelinjaler, är en logaritmisk skala och
kännetecknas därav att avståndet mellan ett tal och det dubbelt större
talet alltid är samma längd. Sålunda se vi att avståndet mellan
delstrecken 50 och 100 är lika stort som avståndet från delstrecket
1 000 till 2 000 eller från 5 000 till 10 000. Om nu siffrorna beteckna
svängningstal och därigenom bestämda toner så kommer således en
ton och dess oktav att alltid befinna sig lika långt från varandra,
oberoende om tonen tages i
basen eller diskanten. Denna
logaritmiska tonskala blir
därför, mer än någon, en
verkligt naturlig skala; vi vilja
i kalla den musikalisk tonskala
till skillnad från den
fysikaliska tonskalan, där tonhöjden
mätes av svängningstalet.
Den musikaliska tonskalan
överensstämmer således med
notskriftens skala och med
pianots klaviatur, vilket
senare ju även representerar en skala med lika avstånd mellan oktaverna. Uti fig.
473 har notskalan, den musikaliska tonhöjdskalan och klaviaturen sammanförts i
vågled, i lodled angives tonernas våglängd i luft.
Uti den diatoniska skalan förekommer 5 heltoner och 2 halvtoner (se sid. 555)
inom oktaven, som därför kan anSes uppbyggd av 12 halvtonsteg. Som lämplig
enhet för tonsteget borde man välja den halvton, som i en följd av 12 stycken
bygger upp oktaven. Denna intervallenhet kan sedan uppdelas i underavdelningar,
t. ex. 100 stycken, varigenom även finare skiftningar i intervallen kunna givas
sifferuttryck. Efter förslag av engelsmannen A. J. Ellis (1884) har man inom den
teoretiska musikläran alltmer börjat använda detta hundradels-halvtonsteg som
inter
Fig. 473. Tonernas våglängd i meter för olika tonhöjd, som
angives med ^klaviatur, mnsikalisk tonhöjdskala och notskriftskala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
