Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
VÄRMET.
Fig. 518. En genom sitt
långa, graderade
termometerrör synnerligen känslig
termometer tillverkad av
Florensakademisterna (1667).
Fig. 517. Upptill sluten
vätsketermometer. Efter
Florensakademisternas
Handlingar (1667).
alltid stå vid A, varigenom luftens volym hålles konstant. Vid olika temperatur kommer
den avspärrade gasens t r y c k att bli olika, och detta tryck, mätt av kvicksilverytornas
nivådifferens (från A till B i fig. 516), tog Amontons som mått på temperaturen. Mankan
därför säga att Drebbels och Amontons" lufttermometrar ha den principiella olikheten att
den förra mäter temperaturen ur volymförändringarna vid konstant tryck (lufttrycket,
som dock aldrig är fullt konstant)
och den senare mäter temperaturen
ur tryckförändringarna vid en volym,
som kan hållas fullt konstant.
Under 1620-talet undergick
termometern en annan väsentlig
modifikation, därigenom att man lät
vätske- och gasreservoarerna byta
roll. Vätskan inneslöts i glasrörets
urblåsta del, medan luften fick vara i
den öppna reservoaren.
Luftreservoaren kunde därefter helt avlägsnas,
så att termometern fick den i vår
tid brukliga formen, blott med den
skillnad att stigröret upptill var
öppet. En dylik vattentermometer
omnämnes 1631 av fransmannen Jean
Rey, och i början på 1640-talet hade
man infört upptill slutna och
lufttomma sådana termometrar med sprit
som vätska. Medlemmarna av Akademien i Florens införde kvicksilvertermometrar.
Glasblåsningskonsten stod på denna tid ganska högt (se fig. 518), men man använde
dock betydligt grövre stigrör än nu för tiden och måste därför taga till rätt stora
vätskereservoarer för att volymförändringarna skulle bli tydligt märkbara.
Termometerns gradering. Med 1600-talets stegrade utbyte Europas lärde emellan
uppstod snart ett behov av internationella grunder för termometerns gradering.
Huy-gens, som först av alla iakttagit att vattnets kokpunkt alltid svarar mot en viss
ställning på termometervätskan, föreslog 1665 Royal Society att taga denna temperatur som
utgångspunkt eller s. k. fixpunkt för graderingen, »så att det icke mer skall vara
nödvändigt att översända termometrar för att jämföra observerade temperaturer». Redan
1661 hade på Boyles förslag tillverkats termometrar, där 1° motsvarade en utvidgning
av O.oooi av reservoarens volym, så att med en enda internationellt
överenskommen fixpunkt skalan således skulle av vem som helst kunna
framställas.
Uti Schotts Mechanica hydraulico-pneumatica (1657) (se sid. 245) omnämnes även
en av Guericke uppfunnen termometer, som i detta sammanhang kan ha ett visst
kuriositetsintresse. Denna i förstugan till Guerickes hus uppsatta termometer var
mycket vackert utstyrd med en ängelformad index som följde termometerståndet
tack vare en till ^ensamma med vaxad tråd fästad flytkropp (synlig längst t. h. i
fig. 519). Luft behållaren, som var blåmålad och stjärnbeströdd, hade en kran, och
genom att öppna denna vid första nattfrost kunde man få lufttrycket korrigerat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
