Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEMPERATUR. TERMOMETERN.
601
Fig. 519. Guerickes termoskop med reglering
av frostpunkten.
behållaren och därmed erhålla en fixpunkt. Någon tillfredsställande gradering ägde
denna termometer dock ej.
År 1688 utgav Delancé en handbok över barometrars och termometrars
tillverkning. Därvid rekommenderade han användandet av två fixpunkter vid
termometertillverkning. Som ena fixpunkt valde han den av Huygens redan tidigare föreslagna
isens smältpunkt och som den andra smörs smältpunkt. Vid graderingen skulle man
således nedsätta termometern i smältande
is och markera vätskepelarens ställning
exempelvis genom att på
termometerröret enligt florentinskt föredöme (se fig.
517) påsmälta en liten färgad glaspärla.
Därefter nedsättes termometern i
smältande smör och vätskepelarens nya
ställning markeras. På lika avstånd mellan
dessa fixpunkter fastsmältas därefter 19
glaspärlor, varvid man erhåller en likformig
skala omfattande 20 delstreck mellan
fixpunkterna.
Newton meddelade 1701 en del
detaljer om sina termometriska
undersökningar. Hans glasblåsare hade icke
kunnat utdraga termometerröret, så att det
var exakt lika tjockt hela vägen. Lika
långa delstreck motsvarade därför icke
samma utvidgning av termometervätskans volym. Newton införde då en bestämd
mängd kvicksilver i termometerröret och lät denna ange längden av ett delstreck.
Genom att låta en dylik liten kvicksilverpelare intaga olika lägen, delstreck efter
delstreck, kunde han sedan utföra graderingen, varvid skalans olika delstreck blevo olika
långa. Skalans olikformighet återspeglar rörtvärsnittets variationer.
Termometervätskans inflytande på graderingen. En annan olikformighet vid
graderingen hade Halley funnit redan 1688 vid jämförelse mellan olika termometrar.
Halley förfärdigade fyra olika slags termometrar, en lufttermometer och tre termometrar
med olika vätskor, vatten, kvicksilver och sprit. Som fixpunkter använde
Halley vattnets frys- och kokpunkt. Det visade sig då att
kvicksilvertermometern och lufttermometern tämligen noga överensstämde med varandra
sedan de vardera graderats med likformiga skalor, men att vatten- och
sprittermometerns angivelser mellan fixpunkterna högst väsentligt aweko från lufttermometerns.
Därmed var konstaterat att olika vätskor utvidga sig olika, så att man på förhand icke
vet vilken vätska som är bäst lämpad till termometervätska. Graderar man en viss
vätsketermometer likformigt och genom jämförelse med denna sedan graderar en
termometer med annan vätska blir dennas skala olikformig. Halley rekommenderade
kvicksilvertermometern på grund av dess goda överensstämmelse med
lufttermometern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
