Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometerskalor - Termometerkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEMPERATUR. TERMOMETERKONTROLL.
605
Även i Frankrike hade tanken på en 100-delad skala dykt upp.
Den i det föregående omnämnde du Crest hade redan 1740 uti
sitt arbete Description de la méthode d’un thermomètre universel
(Beskrivning av tillverkning av en universell termometer)
föreslagit en hundradelad skala, men för att få överensstämmelse med
den allmänt använda Réaumurskalan tog han icke vattnets
fryspunkt till O-punkt utan en källaretemperatur, och härvid var han
även i viss mån bunden av Réaumurs förslag att varje delstreck
skulle motsvara en bråkdel av termometervätskans volym.
Året efter det Celsius publicerat sin svenska avhandling,
således 1743, införde fransmannen Christin samma fixpunkter och
hundradelning som Celsius, dock utan att taga hänsyn till
kokpunktens beroende av barometerståndet. Christins termometer blev
dock för Frankrikes vidkommande ursprunget till den nutida
centesimala (hundradelade) termometern, vilken om den endast
skulle ägt en svensk till upphovsman näppeligen vunnit sådan
spridning som den nu faktiskt äger. Nationella hänsyn ha
visserligen gjort att engelsmän och nordamerikaner bibehålla
Fahren-heitstermometern liksom romanska folk Réaumurtermcmetern, men
inom vetenskapen och vid internationella temperaturmätningar
kommer numera endast den med °C betecknade hundradelade
skalan till användning. Den i denna beteckning använda
bokstaven C utläses därvid som Celsiusgrader i Sverige och en del
germanska länder, men som centigrader i andra länder.
Fig. 522.
Illustration ur Celsius’
»Observationer om
tvenne beständiga
grader på en
termometer* (1742).
Termometerkontroll.
Termonietertillverkning. Redan tidigt kom man underfund med
att två termometrar, tillverkade efter samma recept men vid olika
tidpunkter, icke visa så särdeles god överensstämmelse sinsemellan,
medan däremot tvenne samtidigt tillverkade termometrar kunna visa
god överensstämmelse både omedelbart efter tillverkningen och långt senare. Vad
speciellt själva fundamentalpunkterna beträffar, visade det sig att dessa så som Egen
1827 klart framhöll med tiden i allmänhet förskjutas något uppåt.
För att till fullo inse orsaken till detta märkliga förhållande får man taga i
betraktande hur termometertillverkningen försiggår. Sedan glaset utblåsts till ett fint rör, som
i ena ändan har en igensmält behållare (t i fig. 523) och i den andra en öppen sådan (A
i fig. 523), sker ifyllandet av vätskan så, att man fyller kvicksilvret (eller annan
termometervätska) i den öppna behållaren. Därefter upphettas den undre, slutna behållaren,
varvid luft utdrives och i form av bubblor passerar genom kvicksilvret i den öppna
behållaren på grund av att luftens volym ökas vid uppvärmningen. Därefter får den slutna
termometerbehållaren åter avsvalna, varvid den i densamma befintliga luften drager
ihop sig, så att samtidigt kvicksilver insuges. Sedan avsvalnandet upphört upprepas
samma förfarande: luft utdrives genom upphettning och kvicksilver insuges vid
avsval-ning. Till slut blir hela den slutna termometerbehållaren ävensom termometerröret
fyllda. Då uppvärmes termometern till något mer än den högsta temperaturen, för vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
