Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Temperatur - Termometerkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
VÄRMET.
Fig. 523.
Kvicksilvertermometerns tillverkning.
T. v. under pågående
in-sugning av kvicksilver.
T. h. efter
igensmält-ning och gradering.
uppmätning den skall användas, varefter termometerröret
hopsmältes i den övre ändan, samtidigt med att den övre
kvicksilverbehållaren avnypes. Vid igensmältningen tillstukas rörets
övre ända något, så att- dess ihåliga del något vidgas i
överändan (se den färdiga termometern i fig. 523).
Termisk efterverkan. Det är således en ganska
genomgripande termisk process som termometerglaset utsättes för
under tillverkningen, och häri har man, enligt vad redan
Despretz år 1837 påvisade, att se orsaken till de senare
förändringar som ske med termometern. Dessa senare förändringar
bero på att glaset vid det slutliga avsvalnandet icke omedelbart
sammandrager sig och antager sin slutgiltiga volym, utan
sammandragningen sker så långsamt, att det kan taga år, innan den
upphör. Denna glasets fördröjda sammandragning kallas termisk
efterverkan, och den medför uppenbarligen, att om termometern
graderats innan efterverkan upphört termometern kommer att
så småningom visa mer och mer för höga temperaturer,
eftersom kvicksilvret drives upp i termometerröret, då behållaren
krymper.
Inflytande av termometerns värmebehandling. Vid
observa-torierna i Petersburg och i Kiev företog man vid mitten av
1800-talet systematiska försök i avsikt att nedbringa glasets
termiska efterverkan. Härvid visade det sig, att om man lät
glaset mycket långsamt avsvalna efter tillverkningen, så skedde
glasets hopkrympning mycket jämnare, och den termiska
åter
verkan, som därefter gjorde sig gällande, var mycket mindre än vid gängse
tillverkningsmetoder.
Vid dessa undersökningar kom man även underfund med att vid kokpunkt
sbestämningen en snabb sänkning av fryspunkten s. k. nollpunktsdepression äger rum. Den i
Ryssland verksamme meteorologen H. Wild visade 1874, att fryspunkten efter upprepade
kokpunktsbestämningar sjunker till en bestämd, för glassorten karakteristisk undre
gräns för att sedermera bibehålla detta värde, varvid även kokpunkten kommer att
intaga sitt lägsta värde.
Denna nollpunktsdepression har Schott i Jena (se här nedan) 1897 visat att man
kan helt bortskaffa genom att inuti termometerkulan placera en liten glasstav av annat
glas än termometern själv. Härvid skall termometerglaset ha ringa termisk efterverkan
(Schott använde Jenaglas 16III) och den lilla extra glasstaven däremot stark termisk
efterverkan (Schott använde Jenaglas 335III); äro dessa glassorters egenskaper
lämpligt valda, kunna de helt upphäva varandras verkningar. Vid Schotts termometer
märktes intet märkbart inflytande av den termiska efterverkan, fastän termometern
upphettades till 300°.
I allmänhet får man dock alltid taga nollpunktsdepressionen med i räkningen vid
termometerns gradering och klargöra dennas inverkan vid varje termometerfabrikation.
Glassortens inflytande skola vi strax återkomma till och avsluta nu först
värmebehandlingens inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
