Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Specifikt värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. SPECIFIKT VÄRME. 657
vattenbad, till 100° C, är det en enkel sak att räkna ut dess specifika värme, dettas
talvärde är nämligen 8/10 av smältvattnets vikt.
De svårigheter som avskräckte Wilcke från att använda en iskalorimeter ha
Lavoi-sier och Laplace visserligen delvis övervunnit med sin dubbelväggiga iskalorimeter,
men den kinkigaste av dem alla gjorde sig fortfarande gällande, nämligen
svårigheten att få allt smältvatten att rinna ut.
Så småningom återgick man också mer och mer till den av Wilcke använda
vat-tenkalorimetern, vilken genom Dulong och Petit, Regnault m. fl. så småningom fick den
nu brukliga av oss redan omnämnda formen. Ett inre, på utsidan blankpolerat
tunn-väggigt kopparkärl innehåller det vatten med vilket värmeutbytet får ske; detta
värmeutbyte underlättas genom vattnets omröring med en därtill avsedd speciell
omrörare. Det inre kärlet hålles medelst spända silkessnoddar svävande inuti ett något
större på insidan blankpolerat kopparkärl eller också står det på ett isolerande underlag.
Bägge kärlen slutas av ett enkelt eller dubbelt, med hål försett lock; hålen tillåta
införandet av termometer och omrörare.
Några ämnens specifika värme. Av Lavoisiers och Laplaces mätningar framgick
att olika ämnens specifika värme något ändras med temperaturen, och detta fastslogs
med ännu större säkerhet av de bägge franska forskarna Dulong och Petit. Detta gör
att man vid uppgifter om specifik värme, liksom vid uppgifter om specifik vikt,
samtidigt även måste angiva den temperatur vid vilken ifrågavarande värde gäller, oftast
tager man normal rumstemperatur, 15° C.
Av största betydelse är härvid fastställandet av vattnets specifika värme,
eftersom detta utgör enheten. Redan den store Regnault utförde en omsorgsfull
bestämning av vattnets specifika värde mellan 0° C och 180° C, varvid som termometer
tjänstgjorde en lufttermometer. Sedermera ha ett flertal olika forskare upprepat dessa
bestämningar och använt vätgastermometer. Resultaten ha i alla dessa bestämningar
utfallit något olika för olika forskare, men i ett överensstämma de, nämligen däruti att
vattnets specifika värme är som minst vid cirka 30° och ökar för både högre och lägre
temperaturer. Uti nedanstående tabell återgiva vi den mest omfångsrika av dessa
bestämningar publicerad av tysken C. Dieterici år 1896.
[-Temperatur-]
{+Tem-
peratur+}
Vattnets
specifika
värme
0°........................... 1.0088
5 ........................... 1.0050
10 ........................... 1.0021
15 ........................... 1.0000
20 ........................... 0.9987
25 ........................... 0.9983
30 ........................... 0.9984
35 ........................... 0.9985
40 ........................... 0.9987
50 ........................... 0.9996
60 ........................... 1.0008
70 ........................... 1.0025
80 ........................... 1.0045
90°.......................... 1.0070
100 .......................... 1.0099
120............................1.0170
140 .......................... 1.0257
160 .......................... 1.0361
180 .......................... 1.0482
200 .......................... 1.0619
220 .......................... 1.0772
240 .......................... 1.0942
260 .......................... 1.1129
280 .......................... 1.1333
300 .......................... 1.1543
42—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
