Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Kokning och ångbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. KOKNING OCH ÅNGBILDNING. 683
Kokning tillgår ju vanligtvis så, att man i ett öppet kärl har en vätska, låt oss säga
vatten, som upphettas därigenom, att kärlet sättes över en eldstad. Genom
värmetillförseln stiger temperaturen mer och mer, samtidigt ser man på kärlets väggar små
luft-blåsor avsätta sig. Luften är alltid i mer eller mindre grad löst i vattnet, liksom
kolsyran i en läskedryck, men lösligheten är i hög grad beroende av vätskans temperatur.
Ju kallare vätskan är, dess lättare håller den gasen löst; brusande drycker såsom
champagne och läskedrycker avkyler man därför med is. Då vattnet uppvärmes mer
och mer i vårt över elden ställda kärl, komma luftblåsorna att bli allt talrikare, så att
de till slut undantränga varandra och släppa kärlets väggar och med ett susande ljud
stiga till ytan, vattnet sjuder. Sedan sjudningen pågått en stund, inträder plötsligt
kokningen, väldiga bubblor stiga upp från de mest upphettade delarna av kärlets
botten eller väggar, och ånga bildas i riklig mängd. Samtidigt visar en i vätskan
nedsatt termometer, att temperaturen upphört att stiga och att den förblir oförändrad, så
länge någon vätska finnes kvar i kärlet; termisk jämvikt råder således under
kokningen.
Skulle man vid kokningen använda ett glaskärl med nedstucken termometer samt,
sedan vattnet redan kokat en stund, låta det avsvalna för att åter uppvärma det till
kokning, så visar det sig, att temperaturen stiger betydligt över den förut iakttagna
kokpunkten, utan att någon kokning äger rum, någon jämvikt uppnås således icke vid
kokpunkten. Fenomenet sådant det utspelas mellan faserna gas—vätska är således
fullständigt likartat med det fenomen som vi vid faserna vätska—fast kropp kallat
överkylning; här ha vi att i stället göra med »överhettning» eller s. k. fördröjd kokning.
Det överhettade vattnet bringas emellertid i en explosionsartad kokning, ifall man inför
den allra minsta luftblåsa genom att t. ex. nedkasta ett sandkorn, vid vilket luft alltid
häftar något. Då upphör systemet att vara homogent med blott vätskefas, utan det
bildas vattenånga i luftblåsan, och därigenom uppstår ett heterogent system av vatten
och vattenånga, vilket hastigt övergår i jämvikt på så sätt, att det överskott av värme
som finns i det överhettade vattnet ögonblickligt överför en viss mängd vatten till
vattenånga. Då denna jämvikt uppnåtts, fortgår kokningen normalt, och temperaturen
visar på den normala kokpunkten.
Papins gryta. Förhållandena vid kokningen i ett Öppet kärl kompliceras något,
genom att ånga bildas ovanför vätskan och kommer i rörelse i rummet utanför
kokkärlet. Betydligt enklare och överskådligare bli förhållandena, om kokningen utfores i
ett slutet kärl. Ett dylikt, i viss mån epokgörande kokkärl uppfanns av den franske
uppfinnaren Denis Papin (1647—1714?), vilken under den tid han var Boyles assistent
uppfann och beskrev detsamma i en 1681 utgiven skrift, A new digester (En ny matkokare
eller Konsten att uppmjuka ben och koka allt slags kött på kort tid och till ringa kostnad
jämte Beskrivning av härtill behövlig maskin). Det epokgörande i Papins gryta, som
kärlet vanligen kallas, var införande av säkerhetsventilen till reglering av ångans tryck
inuti det slutna kokkärlet. Säkerhetsventilen har sedermera för ångtekniken blivit av
oerhörd betydelse. Som kokkärl utgör Papins gryta urtypen för den moderna, vid
lim-, pappersmasse-, stearin- och glykostillverkning m. m. använda autoklaven, d. v. s.
ett kärl i vilket man bereder ämnen under högt tryck och vid hög temperatur. Papin
beredde benigt kött, varvid benen förvandlades till lim. Visserligen beskriver Leibniz
i ett brev från London förtjust en måltid vid vilken serverats duvor beredda i Papins
gryta, men man. kan knappast säga, att Papins gryta varit revolutionerande i den gastro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
