Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Gasers tillståndsförändringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. GASERS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. 695
•
kraft om 1 kg kan man åstadkomma ett tryck av 4 kg/kvmm, d. v. s. 400 kg/kvcm eller
400 atmosfärer. För att kunna känsligt reglera trycket ävensom för att garantera absolut
ren gas och tät kolv använde Andrews en del sinnrika konstgrepp. Kapillärröret fylldes
på så sätt att en gasström tillräckligt länge fick passera genom detsamma, varefter ena
ändan tillsmältes. Kapillärrörets andra ända var utvidgad till en långsträckt behållare,
som utmynnade i ett annat (fig. 613 a) kapillärrör; genom att man uppvärmde
behållaren kunde en kvicksilverdroppe under avsvalningen insugas och genom upprepad
uppvärmning och avsvalning sugas in i kapillärrörsbehållaren, vilken därpå avskars
och placerades i ändan av ett med flänsar och packningar väl tätat kopparrör, i vars
botten en skruv kunde för hand skruvas upp eller ned (fig. 613 b). Kopparröret var fyllt
med vatten, och det tryck som genom skruven utövades på vattnet fortplantade sig
till kvicksilverdroppen, som liksom en kolv överförde detta på den instängda gasen.
Skruven ägde en diameter om 4 mm, varför tryckkraften blev större än om man
direkt kunnat manövrera en kolv i kapillärröret. Med denna större diameter kunde
man dock lätt för hand uppnå tryck av mer än 500 atm.
Under dessa försök gjorde Andrews följande märkliga iakttagelse, som han i brev
meddelade till en kollega, dr Miller, vilken 1863 publicerade en del av brevet uti tredje
upplagan av sin bok Mille/s Chemical Physics. »Vid partiell förtätning av kolsyra till
vätska genom enbart tryck och samtidig stegring av temperaturen till 88° F (31° C)
blev skiljeytan mellan vätskan och gasen allt otydligare, den förlorade sin krökning
och försvann därpå fullständigt. Rummet fylldes då helt av en homogen vätska, vilken,
om man plötsligt minskade trycket eller sänkte temperaturen, uppvisade en egendomlig
företeelse, visande sig som rörliga, fladdrande strimmor genom hela massan. Vid
temperaturer över 88° F kunde man icke åstadkomma någon märkbar förtätning av
kolsyran eller uppdelning i två olika aggregationstillstånd, ens om man använde tryck
av 300 å 400 atmosfärer. Salpetersyra gav liknande resultat.»
Redan Cagniard de la Tour hade vid upphettning av vätskor i slutna rör iakttagit att
gränsytan mellan gas och vätska vid en viss temperatur förlorar sin krökning och därpå
försvinner, men iakttagelsen att det är omöjligt att genom tryck förtäta vätskan när
temperaturen är högre än den ifrågavarande torde först ha gjorts av Andrews.
Sedermera ha andra forskare fullföljt dessa undersökningar och bekräftat att ifrågavarande
temperatur, då gränsen mellan de bägge faserna, flytande och gasformig, upphör att
existera, spelar en avgörande roll vid gasers förtätning. Efter Andrews’ föredöme säges
gasen vid ifrågavarande sammansmältning av gas- och vätsketillståndet befinna sig i sitt
kritiska tillstånd, och temperaturen i fråga kallas gasens kritiska temperatur. Senare
erfarenheter ha till fullo bekräftat, att den kritiska temperaturens betydelse ligger däri
att om en gas har högre temperatur än dess kritiska
temperatur är det omöjligt att genom sammantryckning
förtäta densamma till vätska.
Andrews klarlägger kritiska tillståndet medelst isoternier. Uti sitt här ovan berörda
grundläggande arbete från 1869, On the Continuity of the Gaseous and Liquid States of
Matter (Om kontinuiteten hos materians gas-och vätsketillstånd), lyckades Andrews
ingående klargöra gasens tillståndsförändringar genom att studera sambandet mellan volym
och tryck vid olika temperaturer. Detta samband kan för varje temperatur grafiskt
åskådliggöras med en kurva uti ett rutnät, vars vågräta skala graderas i volym och vars
lodräta skala graderas i tryck. Genom att för ett flertal olika temperaturer uppgöra dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
