Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Köldteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS TILLSTÅNDSFÖRÄNDRINGAR. KÖLDTEKNIK.
707
nya gaser, vilka syntes stå de »permanenta» gaserna ganska nära i fysikaliskt
hänseende.
En av dessa s. k. ädélgaser är argon, som ingår som en icke oväsentlig beståndsdel
i luften (c:a 1.3 viktprocent) och som redan Cavendish 1785 avskilt ur luften, ehuru först
Nobelpristagarna Rayleigh och Ramsay 1894 lyckades avskilja densamma i ren form
och påvisa att den utgör ett nytt grundämne. Sedermera avskilde Ramsay och Travers
tvenne andra gasformiga grundämnen, vilka äro argons följeslagare i luften, nämligen
krypton och xenon.
Argon förtätades omedelbart av Olszewski, vilken bestämde dess kritiska temperatur
till —121° C. Ramsay och Travers gjorde sedermera en noggrannare bestämning och funno
—117.4° C, varjämte de bestämde ädelgasen kryptons kritiska temperatur till—62.5° C
och ädelgasen neons till att vara lägre än —205° C.
Största intresset tilldrog sig ädelgasen h e 1 i u m, vilken visade sig motstå alla
försök. Helium, solämnet, påvisades på spektralanalytisk väg av astronomen Lockyer
(1868) vara en betydelsefull beståndsdel av solatmosfären och framställdes av Ramsay
1895 ur det huvudsakligen i Sverige förekommande mineralet cleveit.
Olszewski försökte även förtäta denna gas; han komprimerade en viss mängd
helium-gas till 140 atm och avkylde den i syrgas till —182.5° C samt lät därpå trycket sjunka,
så att temperaturen vid den därvid orsakade hastiga utvidgningen enligt beräkningarna
borde sjunka till —263.9° C. Icke ens den obetydligaste dimbildning kunde härvid
uppdagas.
År 1908 upptog Dewar försöket med hjälp av motströmsrör och drosselventil, men
även han misslyckades. Ur sina försök ansåg han sig dock kunna sluta sig till att
heliums kritiska temperatur måste ligga under—266° C eller 7.2° K över den absoluta
nollpunkten. Man kunde således enligt läran om korresponderande tillstånd (se sid. 699) vänta
sig oerhörda svårigheter vid förtätandet av denna gas, och det kunde rent av ifrågasättas
möjligheten av att uppnå en tillräckligt stark avkylning av heliumgasen, när den lägsta
hittills nådda temperaturen var väteisens dubbelt så höga temperatur, 14.1° K.
Leydenlaboratoriet. Genom målmedvetet arbete blev det emellertid förunnat den
holländske fysikern och Nobelpristagaren Heike Kamerlingh Onnes (1853—1926) att
lösa detta köldteknikens sista stora problem, varigenom det samtidigt skapades
möjligheter för ett framgångsrikt studium av de fysikaliska fenomenens temperaturberoende
ända ned till den yttersta närheten av absoluta nollpunkten. Ända sedan Kamerlingh
Onnes 1882 utnämndes till professor och föreståndare för det fysikaliska laboratoriet vid
universitetet i Leyden inriktade han sig på uppgiften att skapa ett förstklassigt
köld-tekniskt laboratorium. När han tillträdde sitt ämbete, var laboratoriet inrymt i en
trång, olämplig lokal, personalen utgjordes av en enda assistent, en mekaniker och en
arbetare. Genom målmedvetet arbete skaffade han sig större lokaler, utbildade en hel
stab av mekanici genom inrättandet av en mekanisk yrkesskola med plats för 40 elever
i anslutning till det nya laboratoriet. Tack vare denna organisation kunde han
förverkliga sina utkast till den högst invecklade och dyrbara maskinella utrustning, som är en
nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt arbete på det köldtekniska området.
År 1894 hade Kamerlingh Onnes kommit så långt, att han på sitt laboratorium kunde
i två kaskader erhålla 20 kbcm syrgas, ett för den tidens teknik utmärkt resultat.
Förtätningen av syrgas gick så till att han i en första kaskad medelst metylklorur (CH3C1),
som kokar vid — 23° C, framställde flytande etylen (C2H4), som kokar vid —103° C..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
