- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
716

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Vätskor och lösningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

716

VÄRMET.

föreningarna 3 Na,SO4 • MgSO4, Na2SO4 • MgS04 och Na2SO4 • 3 MgSO4. Det första
av dessa dubbelsalter förekommer för övrigt i naturen som mineralet vanthoffit.
Diagrammet visar dessutom, att natriumsaltet uppträder i två modifikationer a-NajSO4
och £-Na2SO4.

Diffusion och osmos. Abbé Nollet upptäckte 1748 ett fenomen vid vätskors
blandning som sedermera fått en rätt stor betydelse vid sådana tekniska processer som gå
ut på att särskilja de olika vätskorna i en blandning. Nollet iakttog att om man fyller
ett glas helt med alkohol och binder över glasets öppning med en oxblåsa samt därpå
nedsätter glaset i ett kärl med vatten, så att vattnet står över det hela, så kommer
ox-blåsan att så småningom svälla på den grund att vatten tränger in genom den av
ox-blåsan bildade något porösa skiljeväggen. Han konstaterade att även alkoholen trängde
ut genom hinnan, ehuru betydligt långsammare än vad vattnet trängde in. Nollet
upprepade försöket med ombyte av de båda vätskorna, så att han hade glaset fyllt med
vatten nedsatt i ett större kärl med alkohol. Det visade sig, som han väntade, att
oxblåsan då i stället buktade in i glaset, visande att fortfarande vattnet strömmade
fortare in i alkoholen än alkoholen in i vattnet.

Fenomenet, som även har en motsvarighet hos gaser, kallas diffusion eller speciellt
då det gäller vätskor osmos. Det är av grundläggande betydelse för ämnesomsättningen
i levande organismer, ty det är tack vare osmosen som utbyte av näring och
avfalls-produkter sker i cellvävnaden hos djur och växter. Den franske biologen M. H.
Dutrochet utgav 1837 ett stort arbete över växters och djurs anatomi och fysiologi,
vari han ingående studerade osmosens betydelse vid ämnesomsättningen och även angav
en metod att mäta osmosens styrka. Dutrochets apparat, som sedermera även kommit
till användning vid studiet av vätsketryck, ha vi redan mött på sid. 249 fig. 181. Den
består av ett glasrör, som i ena ändan skålformigt vidgats till en behållare, som försetts
med en något utspringande kant, kring vilken oxblåsan överbindes (i fig. 181 är hinnan
däremot tänkt ogenomtränglig, av kraftig kautschuk). Inuti röret och dess behållare
hade Dutrochet en av de vätskor han undersökte, exempelvis en saltlösning, och i det
yttre kärlet en annan vätska, exempelvis rent vatten. Röret fastsattes i ett lock till det
yttre kärlet, så att vätskorna stodo lika högt i båda. Osmosen visade sig nu däruti, att
vätskan i röret så småningom steg till en för de båda vätskorna och skiljeväggen
karakteristisk höjd. Dutrochet kallade sin apparat osmometer; den starkare strömningen in
i röret kallade han endosmos och den svagare ut i yttre kärlet för exosmos.

Fransmannen Dubrunfaut insåg detta fenomens stora tekniska betydelse för
skiljandet av vattenlösningar från varandra, och efter ett års ivriga experiment tog han i
april 1854 patent på en metod att medelst osmos draga ut salter ur melass för
erhållande av kristalliserbar sockerlösning. Under Napoleons ekonomiska kamp mot
England, det s. k. kontinentalsystemet, hade betsockertillverkningen uppmuntrats i Europa,
men förde därefter en ganska ojämn strid med rörsockertillverkningen. Genom
Du-brunfauts metod ökades sockerutbytet ur melassen i mycket hög grad, varigenom
betsockertillverkningen blev mera konkurrenskraftig.

I

Dialys. Ingående undersökningar rörande olika ämnens osmos utfördes av skotten
Thomas Graham (1805—69), som införde benämningen dialys (av grek, dialysis,
upplösning) för metoden att genom diffusion åtskilja ämnen. Graham avsåg med sina
undersökningar huvudsakligen att rikta kemien med en verksam analysmetod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:02:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free