Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Vätskor och lösningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
VÄRMET.
Den holländske kemisten och fysikern Jacobus Henricus van’t Hoff såg i den
av Pfeffer och de Vries funna lagen en motsvarighet till Boyles lag för gaser, vilkas tryck
ju också växer i proportion till den i en viss volym innestängda gasmängden. Även i
andra avseenden förete lösningar och gaser en rätt stor analogi. Liksom en gas likformigt
utbreder sig i ett kärl, breder det lösta ämnet likformigt ut sig i lösningsmedlet. Även
om man i ett kärl med vatten lägger ned några kristaller av ett relativt tungt färgat
salt, ser man detta salt breda ut sig i lösning ungefär som en tung, mörkare färgad »dimma»
i botten av kärlet, men så småningom jämnar färgen ut sig, och hela lösningen antager
samma färg, utvisande att det lösta ämnet likformigt brett ut sig i lösningsmedlet.
Det osmotiska tryckets ändring med temperaturen undersöktes även av Pfeffer, och
det visade sig, att detsamma alltid steg någorlunda likformigt med temperaturen. Ävén
i detta avseende förete lösningarna en likhet med gaserna. Fransmannen Soret påvisade
denna analogi på ett slående sätt genom att fylla ett vertikalt, tillräckligt långt rör med
en lösning samt därefter uppvärma rörets övre del. Liksom för en gas förtunnades
lösningen i den uppvärmda delen av kärlet, ehuru det tog nästan en hel månad, innan
jämvikt kom till stånd. En gas skulle däremot på några tiotal minuter uppnå den mot
temperaturfördelningen svarande täthetsfördelningen.
Uti en avhandling, Die Gesetze des chemischen Gleichgewichtes für den verdünnten,
gasjörmigen oder gélösten Zustand (Lagarna för kemisk jämvikt hos det förtunnade,
gasformiga eller lösta tillståndet), som van’t Hoff 1884 föreläde Svenska
Vetenskapsakademien och som året därpå trycktes i dess Handlingar, framlade van’t Hoff de åsikter,
vartill han genom Pfeffers och Sorets försök kommit. van’t Hoffs analys av de
bestämningar Soret och en del andra forskare kommit till rörande osmotiska tryckets ändring med
temperaturen visade, att osmotiska trycket är proportionellt mot lösningens absoluta
temperatur, så att Gay-Lussacs lag gäller för både gaser och
lösningar.
van’t Hoffs lag. Gasernas allmänna tillståndslag är ju en följd av Boyles och
Gay-Lussacs lagar och gäller även för lösningar. Men vi veta (se sid. 253), att gasernas
tillståndslag tack vare Avogadros lag kan givas en för alla gaser gemensam form, ifall
den tillämpas på en grammolekyl av gasen, nämligen formen
PV = RT,
där p är tryck och v volym av en grammolekyl, T absoluta temperaturen och R den s. k.
gaskonstanten, som för grammolekylen antager värdet R = 0.08205, då man som
enheter använder literatmosfären (jfr sid. 693).
Denna allmänna tillståndslag måste även gälla för lösningar, eftersom de följa Boyles
och Gay-Lussacs lagar, men rörande konstanten R kan man icke på förhand veta något
i detta fall. Med hjälp av Raoults lag för fryspunktsnedsättningen hos lösningar kunde
van’t Hoff emellertid teoretiskt visa, att R kan beräknas, om man med 18.5 dividerar
produkten mellan gaskonstanten och den molekylära fryspunktsnedsättningen. Till
sin stora tillfredsställelse kunde van’t Hoff konstatera, att den i många fall just har samma
numeriska värde som gaskonstanten, ifall i ovanstående formel p betecknar lösningens
osmotiska tryck, v koncentrationen i delar av molekylarvikten och T absoluta
temperaturen.
Uti en andra avhandling, Eine allgemeine Eigenschajt der verdünnten Materie (En
allmän egenskap hos förtunnad materia), framlade van’t Hoff ett sammandrag av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
