Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmets motoriska verkan - Termodynamikens tekniska genombrott - Termodynamikens vetenskapliga genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMETS MOTORISKA VERKAN. TERMODYNAMIKENS VETENSKAPLIGA GENOMBROTT. 755
ganska hastigt, så att när bottenläget intages den resterande ångmängden åter har ett
tryck lika med yttre luftens tryck. Kolven har nu utfört en fullständigt fram- och
återgående rörelse, samtidigt som diagrammet slutits till en krets. Därefter kan samma
kretsgång återigen begynna och upprepas gång på gång. Vid varje ny kretsgång blir
icke ångpåsläppningen och avkylningen precis som vid den föregående; indikatorn ritar
därför icke det nya diagrammet exakt i det gamlas spår, utan, som figuren visar,
diagrammens kretsar kunna gå litet vid sidan om varandra.
Termodynamikens vetenskapliga genombrott.
Carnots »Reflexioner över eldens motorarbete». Medan Watt fullkomnade
ångmaskinen lade franska vetenskapsmän, Laplace, Gay-Lussac, Delaroche och Bérard,
Clément och Desormes m. fl., en fast grund för läran om gasers värmeegenskaper, och
dessa undersökningar voro inspirerade av det
intresse man genom ångmaskinen fått för frågan om
gasens (vattenångans) roll vid ångmaskinens
arbetsprocess. När Watt kunnat driva upp ångmaskinens
ekonomi genom rationellt utnyttjande av
vattenångans tryck- och värmeegenskaper, varför skulle
andra då icke kunna gå vidare och än mer höja
det ekonomiska utbytet exempelvis genom att
använda andra gasers tryck- och värmeegenskaper.
Den förste som i denna anda sökte
sammanfatta sina landsmäns undersökningar var den
store franske ingenjören Sadi Carnot (1796—1832),
vilken år 1824 utgav sitt epokgörande arbete
Reflexions sur la puissance motrice du feu et sur les
machines propres å développer cette puissance
(Reflexioner över eldens motoriska förmåga och över
maskiner avsedda att utveckla denna drivkraft).
Uti inledningen till detta arbete framhåller
Carnot att värmet är den förnämsta orsaken till
nästan all rörelse på vår planet. Atmosfärens
luftmassor sättas i gång av temperaturolikheter, vattenångans cirkulation från moln till
regn och till rinnande floder har samma orsak, och människan kan blott tillgodogöra sig
en ringa bråkdel av all denna rörelse. Men i ångmaskinen har människan skapat en
möjlighet att utveckla och tillgodogöra sig värmets motoriska verkan. »Studiet av
dessa maskiner är därför av största intresse», skriver han, »deras betydelse är oerhörd
och deras användning ökas för var dag. De synas bestämda att åstadkomma en
revolution i den civiliserade världen. Redan nu bearbetar ångmaskinen våra gruvor,
driver våra fartyg, gräver upp våra hamnar och farleder, smider järnet, bearbetar träet,
maler kornet, spinner och väver våra tyger, transporterar de tyngsta bördor etc.
Den synes en dag böra tjäna som universell motor och föredragas framför dragare,
vattenfall och luftströmmar. Den har i jämförelse med de förra större ekonomi,
framför de båda andra det oskattbara företrädet att kunna användas överallt och till
varje tid utan att någonsin behöva lida avbrott i sitt arbete.»
Fig. 650. Sadi Carnot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
