Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Termodynamik - Termodynamikens första huvudsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMODYNAMIK. TERMODYNAMIKENS FÖRSTA HUVUDSATS.
767
Efter några inledande ord börjar denna uppsats: »Alla företeelser kunna vi härleda
från en urkraft, vilken verkar därhän att upphäva de bestående differenserna för att i
en enda matematisk punkt förena allt skeende till en homogen massa.» Efter denna
något egendomliga inledning konstaterar Mayer, »att en gång givna krafter äro
kvantitativt oföränderliga liksom materian», och han tillägger, att »denna grundsats gör
förståeligt för oss differensernas fortbestånd och därmed även den materiella världens».
Efter en del liknande synnerligen förvirrade utläggningar rörande sådana mekaniska
frågor som stöten och kraftparallellogrammen övergår han till planetrörelsen, i vilken han
finner en ständig alstring av kraft. »I stjärnsystemen finns följaktligen av naturen löst
den ständiga kraftutvecklingens för oss olösliga uppgift, d. v. s. differentieringen från
0 till + mc — mc.»
Tjugutre år senare yttrade sig Mayer själv om dessa bombastiska utgjutelser med
följande ord: »Uti den tidens kompendier i fysik angavs ofta mc, vid sidan om läran om
kraftparallellogrammen, som mått på rörelse, och detta i förening med kvarlevor av de
ur den Kantska naturfilosofiska skolan härrörande begreppen om en centripetal- och
centrifugalkraft förde mig in i en labyrint av hypoteser och motsägelser. Likaså hade
jag från min sjöresa medtagit den alldeles felaktiga föreställningen, att den ständiga
solstrålningen var att betrakta som resultat av den mot planet- och kometrörelserna
svarande ce ntrifugalverkan från centralkroppen. Man kan lätt föreställa sig att ett dylikt
av orim ligheter och extravaganser uppbyggt system inte gjorde något vinnande intryck
på professorerna i Tübingen, för vilka jag under sommaren 1841 framlade detsamma helt
privat.»
Mayer fortsatte emellertid att studera i Tübingen, och sent på hösten 1841 kunde
han meddela professor Jolly sin mer och mer mognande idé om ekvivalens mellan värme
och arbete. Vid ett tillfälle invände Jolly, att »i så fall måste vatten uppvärmas, om man
omskakar det». Flera veckor senare, berättar Jolly, inträdde en man till honom med
orden: »Es ischt so.» (Så är det också.) Det var Mayer, som ännu kvarlevde i deras
tidigare samtal och som konstaterat, att vattnet i en flaska vid kraftig omskakning
uppvärmes och utvidgar sig.
År 1842 hade Mayer författat en ny uppsats, vilken han sände till den store kemisten
Justus Liebig och samma år fick tryckt i Ännalen der Chemie und Pharmacie. Även
denna lider av rätt stora logiska svagheter, men innehåller den betydelsefulla
uppskattning av värmets mekaniska ekvivalent som gjort Mayers namn berömt.
Utgående från den av Leibniz 1690 uttalade grundsatsen: causa cequat ejjectum
(orsaken är lika med verkan), enligt vilken orsakens mätetal kan i lämpliga enheter sättas
lika med verkans mätetal, skriver Mayer: »I en kedja av orsaker och verkningar kan,
enligt vad likhetens natur visar, aldrig en del eller ett led bliva noll. Denna alla orsakers
första egenskap kalla vi Oförstörbarhet.» Mayer försöker tydligen på filosofvis
rent spekulativt, logiskt bevisa något som med god vilja skulle kunna uppfattas som
energiens oförstörbarhet, och han behandlar därpå en del fenomen som giva bekräftelse
härpå. Många av Mayers beundrare finna detta spekulativa »bevis» vara finessen i Mayers
avhandling. Från nutida kritisk synpunkt utgör den däremot en svaghet, ty om naturen
kan man intet bevisa på rent spekulativ väg, allt vetande måste byggas på erfarenhet.
Det exempel, varmed Mayer avslutar denna 6 sidor omfattande uppsats, är det mest
betydelsefulla och bygger just på erfarenheten, nämligen på de av franska forskare
bestämda talvärden, vilka känneteckna gaserna.
»Med användning av de här uppställda satserna på gasernas värme- och
volymegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
