Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Termodynamik - Termodynamikens tredje huvudsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMODYNAMIK. TERMODYNAMIKENS TREDJE HUVUDSATS.
781
i en 1907 publicerad avhandling visade, att atomvärmet, d. v. s. materians förmåga att
upptaga värme, med fördel kan göras till föremål för teoretisk undersökning efter samma
principer som Planck använt vid undersökning av materians förmåga att utstråla ljus.
Den Planckska teorien för ljusstrålning, som vi längre fram skola återkomma, till, den
s. k. kvantteorien, bygger på den förutsättningen, att ljusenergi endast kan utsändas i
bestämda, efter färgsorten avpassade mängder, ljuskvanta eller energikvanta. Genom att
tänka sig en solid kropp med bestämda, enligt kvantteorien avpassade svängnings- och
Fig. 656. Jämförelse mellan Debyes teoretiska formel för fasta kroppars atomvärme vid olika
experimentellt funna värden.
energiegenskaper lyckades Einstein uppställa en matematisk formel för beräkning av
fasta kroppars specifika värme vid olika temperaturer, och denna formel visar
överensstämmelse med tredje huvudsatsen.
Experimentell prövning av Einsteins formel visar dock, att den icke särdeles väl
överensstämmer med verkligheten. Den tyske fysikern P. Debye har emellertid (1912
och senare) i anslutning till kristallgitter fördjupat studiet av de fasta kropparnas
egenskaper och kommit till matematiska uttryck som, så när som på en för olika ämnen
karakteristisk konstant, tillåter beräkning av alla ämnens entropi och deras
utvidgningskoeffi-cient ävensom av deras specifika värme vid konstant volym eller vid konstant tryck.
En hel del grundämnen och enkla föreningar visa en utomordentligt god
överensstämmelse med Debyes formler, men undantag förefinnas också.
Fig. 656 visar en jämförelse mellan Debyes formel för fasta kroppars specifika värme
och de genom experiment funna värdena för en mängd grundämnen. Den Debyeska
kurvan är i figuren findragen, och de experimentellt funna värdena äro utsatta med prickar,
kors, små cirklar, trianglar och kvadrater. Varje sådant teckens betydelse finnes angivet
i figurens nedre högra hörn, varvid grundämnena äro betecknade med sina kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
