Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Termodynamik - Termodynamikens tredje huvudsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
VÄRMET.
Svavel (monoklint)...................... 7.8
Svavel O/2 S2, gas)....................26.7
Svavel (S, gas).........................36.04
17. Klor 0/2 Cl2, gas)...............26.3
Klor (Cl, gas)..........................36.35
18. Argon.............................36.70
19. Kalium............................16.6
Kalium (gas)............................36.63
20. Kalcium............................10.64
Kalcium (gas)...........................36.71
22. Titan............................... 6.6
24. Krom................................ 5.8
25. Mangan.................’.......... 7.3
26. Järn.............................. 6.71
27. Kobolt...............’............ 7.2
28. Nickel.............................. 7.2
29. Koppar............................ 8.18
30. Zink.............................. 9.83
Zink (gas)..............................38.17
35. Brom (V2 Br2, flytande)............16.3
Brom 0/2 Br2, gas).......................27.7
Brom (Br, gas)..........................38.77
*36. Krypton............................38.88
37. Rubidium (gas).....................38.97
40. Zirkonium........................... 9.5
42. Molybden............................ 7.5
44. Rutenium............................ 6.9
45. Rodium................................ 7.6
46. Palladium............................. 8.9
47. Silver...............................10.25
48. Kadmium.............................11.80
Kadmium (gas)............................39.79
50. Tenn (vitt).........................11.17
Tenn (grått)............................ 9.23
53. Jod 0/2 J2, fast).....................13.3
Jod (V2J2, gas)........................30.9
Jod (J, gas)............................40.15
54. Xenon................................40.43
55. Cäsium (gas)........................40.22
57. Lantan................................13.7
58. Cerium................................13.8
74. Volfram............................... 8.4
76. Osmium................................ 7.8
77. Iridium............................... 8.7
78. Platina.............................10.0
79. Guld................................11.0
80. Kvicksilver (flytande)..............17.8
Kvicksilver (gas)...................41.51
81. Tallium.............................14.6
82. Bly.................................15.53
86. Emanation...........................41.81
90. Torium..............................13.6
92. Uran................................11.1
Specifikt värme och entropi. Eftersom entropien för ett ämne vid en viss temperatur
är sammanlagda nyttovärdet av det värme som successivt får tillföras ämnet för att från
absoluta nollpunkten höja temperaturen till den ifrågavarande, måste entropi och
specifikt värme intimt sammanhänga med varandra. Bland annat erhålles som en omedelbar
följd av tredje huvudsatsen, att specifika värmet för homogena fasta och flytande ämnen
försvinner vid absoluta nollpunkten.
Det experimentella studiet av ämnenas nollpunktsentropi kommer därigenom att
intimt sammanhänga med studiet av ämnenas specifika värme vid absoluta nollpunkten,
ett studium vars betydelse vi redan tidigare (sid. 660) något vidrört. Vi ha även sett att
det genom Leydens köldlaboratorium blivit möjligt att i stor utsträckning undersöka
ämnenas egenskaper vid temperaturer i närheten av absoluta nollpunkten.
Redan genom Dewars första bestämningar (1905) av diamants specifika värme vid
de temperaturer han erhöll medelst flytande väte väckte utomordentligt uppseende bland
vetenskapsmännen. Långt ifrån att följa Dulong-Petits regel för atomvärde ägde
diamanten ett atomvärde som vid dessa temperaturer blott var en ringa bråkdel av det
klassiska värdet 6.3 (jfr sid. 289).
Den förste som insåg denna upptäckts fundamentala betydelse var A. Einstein, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
