Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljus och skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
LJUSET.
Fig. 657. Ljuset är en i rummet utefter
rätliniga banor utbredd företeelse, som
indirekt kan iakttagas, om i rummet
finnas kringsvävande dammpartiklar.
dammfritt, så att ljuset blott synes på golvet eller på den motsatta väggen, och man
ställer den raka stången mellan springan och det synliga ljuset eller mellan dem spänner en
tråd samt därpå för ett ogenomskinligt föremål mellan springan och ljuset, så blir ljuset
synligt på detta ogenomskinliga föremål men försvinner från det ställe det förut syntes.
Om man för denna ogenomskinliga kropp fram och tillbaka i den riktning som innehåller
stången, så finner man alltid ljuset synligt på kroppen. Därav är uppenbart att ljuset
går fram i rätliniga banor mellan springan och det ställe där det är synligt.»
Det är en beundransvärd skärpa och klarhet i Alhazens framställning. Om man
jämför den tankegång han använder vid undersökningen av detta för hans tid så
outforskade fenomen med de försök som under långt
senare tider gjorts att med hjälp av »fjärrkrafter»
och »avståndsverkan» klarlägga gravitationen och
de elektriska och magnetiska fenomenen, kanske
man bättre förstår att uppskatta Alhazens
framställning. I det dammiga rummet har man en
lysande springa som orsak och en ljusstrimma på
väggen som verkan, precis som man i solen har en
orsak och i den kring solen kretsande jordens rörelse
en verkan. Att solen »drager till sig» eller genom
gravitationens avståndsverkan »styr» jordens rörelse
äro bra tomma talesätt, vilka man inte gärna skulle
vilja tillämpa på springan och ljusstrimman. Nej,
Alhazens utredning går vida djupare, han klarlägger
att ljuset är en företeelse som är
utbredd i rummet mellan
ljus
källan och de belysta föremålen och därvid följer
rätliniga banor. Man skulle rentav i hans framställning kunna lägga in den tanken,
att vare sig dammkorn eller andra föremål få tillfälle att avslöja denna företeelse
under dess väg, så finnes den alltid utbredd i rummet antingen i synlig eller osynlig
måtto.
En iakttagelse, som säkerligen är urgammal, ehuru den icke kommit till
omnämnande i någon äldre skrift, är att två ljusstrålar obehindrat
genomtränga varandra och att om man i vägen för ett ljusknippe sätter
ett föremål, som skuggar för en del av strålarna, så röna de övriga strålarna icke
något inflytande därav.
Cainera obscura. Hålkameran. Iakttagelser av ljusspelet på en mitt emot ett
fönster belägen vägg, när fönstret, så som så ofta i medelhavsländerna är brukligt, på dagen
stänges av en fönsterlucka, hade gjorts långt före Alhazen. Och därvid hade man gjort
en upptäckt av synnerligen stor betydelse. Är rummet mörkt och silar dagsljuset
endast in genom ett litet titthål i fönsterluckan, så kan man på väggen mitt emot eller på
en bakom hålet ställd skärm (fig. 658) se en bild av de utanför fönstret befintliga
föremålen, man ser människor och fordon passera, men allt är upp och nedvänt. Skiner
solen direkt in, ser man solen som en rund fläck på väggen.
Att det verkligen är en bild av solen man ser på det hålförsedda mörka rummets
bakvägg, upptäckte man i samband med solförmörkelser. Allteftersom månens skugga
glider fram över solens yta, ser man inne i rummet den förut runda fläcken även
förmör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
