Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljusets hastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. LJUSETS HASTIGHET. 803
18 144 • 2 • 8 633 = 313 274 304 m, varav, med hänsyn till osäkerheten i varvtalets
bestämning, man kan sätta c = 313 300 km/sek.
Man kan vänta sig, att om kugghjulets varvtal fördubblas, ljuset skall hinna tillbaka
i lagom tid att slinka genom nästa kuggmellanrum. Det visade sig också, att synfältet
vid dubbla varvtalet hade samma utseende som om hjulet stått stilla. Vid-trefaldiga
varvtalet utsläcktes åter allt ljuset. Detta väntade sig även Fizeau, ty då har en ny
kugge hunnit fram i lagom tid att hindra ljusets genomgång.
Den franske fysikern A. Cornu har gjort en rad olika bestämningar enligt Fizeaus
metod under åren 1871—74, varvid han lyckades driva upp avståndet mellan speglarna
till 23 km. Varvtalet kontrollerades noga medelst kro no grafisk registrering. Cornu erhöll
värdet 300 400 km/sek. Fransmannen J. Perrotin utnyttjade i Nizza 1902 en
motsvarande sträcka av 46 km.
Foucaults metod för ljushastighetens uppmätning i olika media. Med de stora
distanser, som behövas vid Fizeaus metod, är det uteslutet, att man skulle kunna mäta
ljushastigheten i olika media. Den metod, som däremot medgiver detta, uppfanns i samarbete
mellan Fizeau och J. B. L. Foucault (jfr sid. 464), vilken senare i en 1850 publicerad
avhandling redogjorde för de första resultaten av dessa undersökningar.
Vid den Fizeau-Foucaultska metoden användes en roterande spegel, i vilken ljuskällan
betraktas, och med denna anordning kan man iakttaga, att ljuskällans bild röner inflytande
av spegelns rotationshastighet på ett sådant sätt, att man efter en enkel mätning kan
beräkna ljushastigheten. Principen för denna metod framgår av fig. 683.
Ljuset från ljuskällan A, vilken vid Foucaults försök var solen, passerar en bländare
/S i form av en smal springa, går därefter genom spegelglasskivan G fram till spegeln R,
vilken kan vridas kring en axel, som är parallell med springan Efter spegling mot R
går ljuset vidare till en fast monterad, konkav spegel C. Vi vilja för enkelhetens skull
tänka oss, att denna spegel är cylindrisk och har sin medelpunktsaxel sammanfallande med
rotationsaxeln för spegeln R, så att varje ljusstråle, som från R träffar C, speglas tillbaka i
samma riktning som den inkommer mot C. Om så är fallet, kommer en ljusstråle, när
den återspeglas av spegeln R, att återkastas till springan S, oberoende av hur spegeln
R är vriden kring sin axel. Framför denna konkava spegel tänka vi oss vidare en
bländare B, vilken har formen av en smal springa, parallell med R:s rotationsaxel.
När ett öga ö blickar mot spegelglasskivan G från det i figuren angivna hållet, kan
det uppfånga ljus från ljuskällan, ifall spegeln R är lämpligt inställd, och vrides spegeln
R, så uppfångas en ljusglimt svarande mot att det mot R speglade ljuset sveper över
öppningen till bländaren B, eljest synes mörker. Om spegeln R långsamt roterar varv efter
varv, mötes ögat för varje varv av en dylik ljusglimt, som varar så länge ljusstrålarna svepa
över bländareöppningen B. De ställningar den roterande spegeln därvid intager äro i fig.
683 angivna. Den ena ställningen är fulldraget utritad och svarar mot att en ljusstråle från
springan just träffar bländarens vänstra kant. Den andra, i figuren prickade ställningen
motsvarar, att en ljusstråle från springan träffar bländarens andra kant. I bägge fallen
kommer ljusstrålen att, sedan den återkastats från spegelnCi sammalinjesomden inkommit
mot denna spegel, efter reflexion mot R gå tillbaka till ljuskällan ävenledes efter samma
linje den ursprungligen följt, då den gick från springan och till den vridbara spegeln. När
ljusstrålen vid tillbakagången träffar spegelglasskivan G, speglas den således i en fullt
bestämd riktning, och denna riktning är densamma, vare sig spegeln R intager det ena eller
det andra av de i figuren angivna båda lägena. Vrider sig spegeln långsamt från den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
