Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Linser och linssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
LJUSET.
Förstoringsglaset. Sedan urminnes tider har människan använt slipade stenar
till smycken och prydnader. Härvid har förutom slipning med plana ytor, fasettslipning,
även använts kapuschongslipning, varvid stenen varit slät på undersidan och mjukt
välvd på översidan. Stundom hade dylika kapuschongslipade stenar den kullriga ytan
sfärisk och voro samtidigt ganska flata, linsformiga. En urgammal dylik lins av
bergkristall hittades av Layard i Ninives ruiner; den var cirka 5 mm tjock och cirka 38 mm i
diameter. Man förmodar, att den använts som brännglas i religiöst syfte liksom
Fig. 695. Förstoringsglaset.
etruskerna hade konkava speglar. Faktum är, att dylika brännglas voro kända av de
gamla grekerna. Lustspelsförfattaren Aristofanes finner dem i ett av sina skådespel
väl ägnade till att användas, då det gäller att på ett oskyldigt sätt skaffa obetalda
räkningar ur världen.
Men har man handskats med dylika linsformade brännglas, så har man nog inte
undgått att även lägga märke till, att när man genom dem betraktar närbelägna föremål,
dessa synas förstorade: linsen verkar som förstoringsglas eller lupp. Seneca (12—66)
omnämner uttryckligen, att en med vatten fylld glasflaska kan användas som
förstoringsglas, och Alhazen omnämner likaledes glaslinsens förstorande verkan.
Glasögon. Konvexa och konkava linser. Från användandet av glaslinsen som
förstoringsglas och till den sammanställning av två sådana glas i en gemensam båge
till glasögon är steget icke långt. Det synes dock som om glasögonen först blivit
införda mot slutet av 1200-talet.
Det äldsta dokument, som omtalar glasögonen, är från 1299, och däri återfinner man
följande uttalande: »Jag känner mig till den grad tyngd av ålder, så att jag kan varken
läsa eller skriva utan hjälp av glasögon, vilka man nyligen uppfunnit till stor glädje
för olyckliga åldringar.» I en av fräter Jordano de Rivalto år 1305 utgiven bönbok
omnämnes, att det var tjugu år sedan glasögonen uppfunnos. Enligt detta uttalande
skulle således uppfinningen vara gjord 1285.
Vanligen anser man en florentinsk adelsman Sal vino degli Armati vara uppfinnaren,
delvis på den grund att denna uppgift, enligt utsago av Priestley, återfanns på en
i Florens tidigare uppsatt gravskrift, men också därför att han levde vid ifrågavarande
tidpunkt (dödsåret enligt gravskriften var 1317) och att glasögon då bevisligen funnits
i grannstaden Pisa. År 1313 såg nämligen, enligt vad man av vissa urkunder vet,
domi-nikanmunken i Pisa Alexandro del Spina ett par glasögon hos en av stadens invånare.
Då han icke kunde få någon upplysning om varifrån denne fått dem eller hur de
tillverkades, uppfann han själv ett par nya glasögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
