Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Linser och linssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. LINSER OCH LINSSYSTEM.
819
De första glasögonen hade icke samma utseende som vår tids; man fäste linserna
i en läderbit, vilken fastgjordes i hattbrättet, som för detta ändamål hängde ned till
ögonbrynen. Sedermera hakades de fast på näsan ungefär som vår tids pincené, men på
1400-talet hade man börjat infatta glasen i hornbågar.
Till en början slipade man förmodligen endast utåtbuktade, konvexa, linser till att
stärka synförmågan hos åldringar, men så småningom kom man även underfund med
att närsynthet kunde avhjälpas medelst glasögon med inåtbuktade, konkava, glas.
Det första konkava glas man säkert vet något om är den slipade ädelsten, som den
närsynte påven Leo X (1513—21) använde och som Rafael
återgivit i sitt porträtt av denne påve. Maurolycus visste, att en
konvex lins genom brytning samlar ljusstrålarna, medan en
konkav sprider dem.
Med glasögontillverkningen når glasslipningens konst så
småningom en allt högre fulländning. Om den i Nürnberg
verksamme optikern Hans Ehemann berättar en samtida:
»För varje ålder förstod han att åt glasögonen ge just den
rätta styrkan och förstoringen hos brillorna, och vad som var
ändå mera underbart, han tog ett jämntjockt venetianskt
dricksglas, avlägsnade bottnen, brände ett snitt i sidan och
utbredde det i elden som ett stycke plant papper, varefter han
gjorde kristallbrillor av det.»
De olika linsformer, som utnyttjats till glasögon och
enklare optiska anordningar, återgivas i genomskärning i fig.
696. De tre övre, vilka äro tjockast på mitten och
tunnare mot kanterna, kallas konvexa linser, a) är bikonvex,
b) är plankonvex och c) är konkavkonvex. De tre undre, vilka äro tunnast på mitten
och tjockare mot kanterna, kallas konkava linser, d) är bikonkav, e) plankonkav och
f) konvexkonkav. De konvexa glaslinserna äro i luft samlingslinser, d. v. s. de
sam-manbryta ett parallellt strålknippes strålar, medan de konkava linserna sprida dem
och därför kallas spridningslinser.
Fig. 696. Olika slags
kon-vexa och konkava linser,
a) bikonvex, b) plankonvex,
c) konkavkonvex, d)
bikonkav, e) plankonkav och
f) konvexkonkav.
Camera obscura och laterna magica. Vi ha redan tidigare varit i tillfälle att
omnämna hurusom en med ett fint hål försedd låda på den mot hålet motsatta väggen
avbildar de framför lådan befintliga föremålen. Vem som först på ett rationellt sätt
utnyttjade detta i ett för ändamålet i fråga konstruerat instrument är icke med
visshet bekant. Lionardo da Vinci beskriver ett dylikt instrument utan att dock
synas ha anspråk på att vara uppfinnare av detsamma. Den förste som omnämner
bruket av en konvex lins framför hålet är Daniel Barbaro i sin Perspektivlära, tryckt 1568
i Venedig. Kepler torde vara den förste som omnämnt en transportabel camera obscura.
Denna kombinerade Kepler med ett tält för fältändamål.
En som bidragit till utformningen av detta instrument är neapolitanaren
Giambat-tista DELLA Porta (1528—1615). Hans första instrument hade en vit skärm uppställd
mittemot det lilla hålet, och på denna erhölls en mycket klar och tydlig, ehuru ganska
ljussvag bild. Sedermera vidgade Porta hålet och satte en samlingslins framför
detsamma, varigenom han genom att placera den vita skärmen på lämpligt avstånd från
linsen kunde få mycket tydliga bilder av landskap, byggnader, personer m. m. Han
använde sig även av genomskinliga teckningar, vilka han placerade framför camerans
öpp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
