Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Linser och linssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
LJUSET.
i vilken a angiver föremålets avstånd från linsens mittpunkt, b bildens avstånd från
samma punkt, n angiver linsmaterialets brytningsindex i förhållande till det medium, vari
ljusstrålarna gå fram utanför linsen, r± och r2 äro radierna till de bägge sfäriska ytor, som
begränsa linsen. Samtliga dessa storheter utom n kunna räknas såväl positiva som
negativa. Avstånden a och b räknas positiva vid reellt föremål resp, reell bild, negativa vid
virtuellt föremål resp, virtuell bild. Virtuellt föremål förekommer endast, då strålarna
redan passerat en annan lins, vars bild utgör föremålet för linsen i fråga, vilken står
i vägen för strålarna, så att bilden aldrig uppkommer, utan strålarna av denna lins
givas en annan riktning. Radierna och r2 räknas positiva för konvexa (utåtbuktade)
ytor och negativa för konkava (inåtbuktade) ytor.
Uttrycket på högra sidan i linsformeln är omvända värdet på fokalavståndet,
d. v. s. avståndet från brännpunkten till linsen. De förutsättningar, som ligga till grund
för denna klassiska utformning av linsernas teori, äro dels att de mot linserna infallande
ljusknippena icke ha större öppningsvinkel än cirka 30° och dels att linsen är tunn. Vi
skola längre fram återkomma till den verkliga innebörden av dessa förutsättningar
och vilja nu blott påpeka att användandet av bländare gjort dessa förutsättningar
berättigade för instrument av enklare tillverkning.
Under här nämnda förutsättningar ligga bägge brännpunkterna till en lins
fullständigt symmetriskt i förhållande till linsen, och deras avstånd / från linsen beräknas
således ur formeln
/ Vi rj
Tecknet på f är positivt för en samlingslins och negativt för en spridningslins. Av
denna anledning kallas en samlingslins ofta positiv lins och betecknas i diagram med
-f-, liksom spridningslinsen kallas negativ lins och betecknas med —. Detta tecken
bestämmes av de båda faktorerna (n — 1) och / — + — |. Den senare faktorn är alltid
po-sitiv för en konvex lins och negativ för en konkav. Men (n — 1) är endast positiv om
n är större än 1, d. v. s. om linsen är placerad i ett medium med mindre stark
ljusbrytning än linsmaterialet. För en glaslins nedsänkt i kolsvavla är exempelvis (n—■ 1)
negativ, och således är en konvex glaslins i kolsvavla en spridningslins, medan den i
luft är en samlingslins.
Bildkonstruktion vid linser. Så länge man håller sig till den klassiska dioptrikens
grundförutsättning, att linserna äro tunna och strålknippena ha liten öppning, är det
en tämligen enkel sak att bestämma bilden till ett givet föremål. Utöver föremålets
läge i förhållande till linsen behöver man blott känna storleken och tecknet på linsens
Fig. 698. Bildkonstruktion vid en samlingslins, som tjänstgör a) som fotografikamera, &) som Inpp,
c) som projektionsapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
