Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Linser och linssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. LINSER OCH LINSSYSTEM.
823
Fig. 699.
Bildkonstruktion vid spridningslins.
brännvidd, därefter kan bildkonstruktionen, enligt vad I. Barrow 1670 visade, lösas
som en rent geometrisk uppgift. Varje med huvudaxeln parallell stråle brytes
nämligen så, att den går till fokus vid en positiv lins och som om den komme
från fokus vid en negativ lins, varför man fullständigt känner en av de strålar, som
en lysande punkt utsänder. Men man känner även gången av den från den lysande
punkten kommande stråle, som går genom linsens medelpunkt, när linsens tjocklek kan
försummas, ty denna måste då fortsätta med oförändrad
riktning. Kännedomen om två strålars gång är emellertid till fyllest,
ty där de skära varandra uppstår den sökta bilden av den
lysande punkten.
Efter denna regel ha bilderna i fig. 698 blivit konstruerade,
och en närmare granskning visar, att en och samma
samlings-lins kan tjänstgöra både som fotografikamera (camera obscura),
förstoringsglas och projektionsapparat (laterna magica), det är endast föremålets
läge i förhållande till linsen, som är avgörande för dess verkningssätt. Vid
förstoringsglaset befinner sig föremålet mellan linsen och fokus, vid projektionsapparaten
och fotografikameran däremot bortom fokus. Vill man åtskilja dessa båda sista
instrument på så sätt, att fotografikameran skall giva förminskade och projektionsapparaten
förstorade bilder av föremålet, kan man begagna sig av det gränsfall, som uppstår, då
föremål och bild äro lika stora. Detta gränsfall, som lätt beräknas genom att sätta a = b
Fig. 700. Bildkonstruktion vid teaterkikaren.
i grundformeln, inträffar, då föremålet befinner sig på ett avstånd från linsen dubbelt
så stort som fokaldistansen; bilden har då även samma avstånd. Som fotografikamera
verkar en lins således, när föremålet är längre bort från linsen än dubbla fokaldistansen,
medan den verkar som projektionsapparat, ifall avståndet är större än fokaldistansen
men mindre än dubbla denna distans.
I fig. 699 ha vi utfört en liknande konstruktion för en spridningslins, och i
fig. 700 återfinnes konstruktionen för den kombination av samlings- och
spridningslins, som utgör holländska kikaren. I denna senare bild ser man, att det
karakteristiska för denna kombination är, att strålarna från föremålet (AAJ träffa den
andra linsen (L2), innan de hunnit sammanlöpa till en bild (BBJ, varigenom denna
bild tjänstgör som virtuellt föremål för spridningslinsen (L2), vilken därigenom kan
giva en förstorad skenbild (B2B3).
Teleobjektivet. Tack vare den klara insikt Kepler skaffat sig rörande bildens
uppkomst vid en lins, kunde han även ganska lätt behärska verkan av flera linser, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
