Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Linser och linssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
LJUSET.
Terresterkikaren. Kepler framhåller, att man lätt kan avhjälpa olägenheten med
bildens upp och ned vändning genom att inskjuta ytterligare en lins mellan objektivet
och okularet. Denna lins får tjänstgöra som en projektionsapparat på så sätt, att den av
objektivet alstrade reella bilden tjänstgör som föremål till denna lins, vilken ger en ny
reell bild som är upp och nedvänd i förhållande till den föregående och således rättvänd
i förhållande till föremålet. Denna nya bild kan genom lämplig avpassning av
mellan-linsens läge och brännvidd dessutom vara förstorad, så att man, när man genom det
som förstoringsglas
tjänstgörande okularet betraktar
densamma, får en avsevärt
förstorad, rättvänd bild av
föremålet.
Mikroskopet. Därest
man låter objektivet vid
Keplers kikare verka som
projektionsapparat i stället
för som fotografikamera,
då således föremålet får
ligga ganska nära linsen,
och linstuberna dragas ut,
så att linserna komma
tillräckligt långt ifrån var-
andra, så får man en upp och nedvänd, reell bild, vilken betraktad medelst okularet
som förstoringsglas blir ytterligare förstorad. Denna av Kepler i samband med kikaren
behandlade användningsform för två samlingslinser utgör urtypen till mikroskopet.
Kepler utförde icke själv några optiska instrument, men när hans kikareform så
småningom började tillverkas och få spridning, tack vare dess överlägsenhet över den
holländska kikaren, började man även utnyttja två linser till mikroskopiska
iakttagelser. Oberoende av Kepler synes man även i Holland ha börjat ari vända dylika
linskombinationer i början av 1600-talet.
Fig. 704. Ett av de äldsta mikroskopen.
Fig. 705. Bildkonstruktion vid mikroskop.
Moderna instrument. Under 1800-talet uppfanns en annan metod att vid
terrester-kikaren åstadkomma bildens rättvändning. Härvid låter man strålarna sedan de
passerat objektivet undergå upprepade speglingar genom totalreflexion ini glasprismor, som
ställts i strålarnas väg. Dylika prismakikare, även kallade Zeisskikare, skola vi
återkomma till, då vi i kapitlet om optiska instrument skola mera fördjupa vår uppfattning
av de uppfinningar vi här endast behandla ur rent dioptrisk synpunkt. Den optiska
teknikens storartade utveckling under senare hälften av 1800-talet har nämligen
medfört, att på moderna instrument ställas helt andra fordringar än dem som
innefattas i den klassiska dioptriken. Framför allt är det kraven på korrekt avbildning,
stort synfält och största möjliga’ ljusstyrka, som, förutom kravet på stark förstoring,
nödvändiggöra frågans fördjupning i mer än ett hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
