Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Regnbågens färgspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGERNA OCH DERAS UPPKOMST. REGNBÅGENS FÄRGSPEL. 827
FÄRGERNA OCH DERAS UPPKOMST.
Att föremålen äga olika färger är för varje med normal syn utrustad människa ett
så välbekant faktum, att man väl knappast reflekterar över hur det kommer sig, att
de alla, belysta med samma ljus, kunna te sig så olika. Man uppfattar färgen
huvudsakligen som en egenskap hos materian och icke hos ljuset. Men när ljuset självt börjar
att, så som i regnbågen och vattenkaskader, liksom spela i olika färger, då väckes
människans uppmärksamhet och eftertanke på ett helt annat sätt; man börjar fundera över
dessa färgers ursprung.
Den äldsta uppfattningen av regnbågen var, som så ofta vid mera överväldigande
naturfenomen, naivt-religiöst betonad. Hebréerna sågo i regnbågen ett lugnande tecken
på att syndaflodens tid var över, och våra nordiska förfäder liksom en del andra folk
uppfattade den mera materiellt, som en bro.
Så småningom kom man även därhän, att man på ett rent naturvetenskapligt sätt
sökte giva en förklaring till regnbågens och färgernas uppkomst. Och redan under
medeltiden skapades teorier för regnbågen, vilka i flera avseenden överensstämma med den
ganska fullständiga teori, som sedermera uppställdes av Cartesius och som än i dag i
skolundervisning och populärvetenskapliga framställningar anses vara tillfredsställande,
ehuru den icke helt överensstämmer med ögonens vittnesbörd.
I själva verket är frågan om färgernas uppkomst och natur synnerligen invecklad,
och det har krävts ett mycket djupgående studium aV ljusets och materians egenskaper,
innan färgbegreppet och talbegreppet kunde knytas samman, så att färgen blev en i
absolut måttskala mätbar storhet. Härtill kommer att synsinnet och dess specifika
egenskaper spela in vid de flesta iakttagelser av färger och färgblandningar, så att en
rätt uppfattning om färgerna i viss mån betingas av en ingående kännedom om ögats
natur.
Regnbågens färgspel.
Antikens uppfattning av regnbågen. Den äldsta naturvetenskapligt betonade
betraktelsen över regnbågen härrör från Aristoteles, i vars Meteorologi vi återfinna
följande:
»Regnbågen bildar aldrig en hel cirkel, och dess båge är aldrig större än en
halvcirkel. Det är vid solens uppgång och nedgång som cirkelbågen är som störst, men ju
högre solen står över horisonten, desto mindre del av en hel cirkel utgör regnbågen. Efter
höstdagjämningen, när dagarna bli kortare, kan den synas vid vilken tid som helst på
dagen. Under sommaren synes den knappast vid middagstid. Det är aldrig mer än två
regnbågar på en gång. Var och en av dem har tre färger, det är identiskt samma färger
i bägge regnbågarna och till samma antal, men mindre starka och liggande i omvänd
ordning i den yttre bågen.»
Aristoteles finner färgerna vara scharlakansrött, grönt och violett, men tillägger
»den färg, som är mellan det scharlakansröda och det gröna, synes stundom vara blond»,
varför han således icke varit helt okänslig för de fina färgskiftningar, som senare tiders
människor funnit i regnbågen.
»Regnbågen bildas om dagen», fortsätter Aristoteles, »men enligt de gamlas åsikt
skulle den aldrig kunna bildas om natten under månljusets inflytande. Det som
vilse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
