Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Ljusets spridning genom ett prisma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGERNA OCH DERAS UPPKOMST. LJUSETS FÄRGSPRIDNING GENOM ETT PRISMA. 837
Fig. 714. Strålar av en viss färg ha alltid samma brytbarhet.
Efter Newton (1704).
olika brytbarhet.» Genom en rad av inte mindre än 7 olika försök anser sig Newton
ha bevisat denna sats, som med hänsyn till att olika brytbarhet kännetecknar olika färg
också kan formuleras så, att
solljuset består av strålar med olika färg.
Utan att ingå på alla dessa försök skola vi klarlägga det väsentliga i Newtons
tankegång. Först och främst konstaterar Newton något som redan före honom var känt,
nämli-gen att ett smalt solstrålsknippe, som träffar ett prisma, efter brytningen bredes ut till ett
knippe av olikfärgade strålar. Och han visar att om man befinner sig i ett mörkt rum, i
vilket strålarna insläppas genom ett runt hål, så kan man på en skärm uppfånga ett
färgband, ett spektrum, som
är avrundat mot ändarna.
Denna avrundning tänker
sig Newton bero därpå, att
färgbandet i själva verket
är en rad varandra
överlappande, olikfärgade, runda
fläckar, varje fläck
utgörande en bild av hålet.
Detta synes honom
bestyrkt därav, att om man
i den skärm, på vilken färgbandet bildats, tager upp ett nytt litet hål, exempelvis
i det gröna området, så kommer det gröna ljus, som slipper fram genom detta hål
och som därefter får träffa en annan hålförsedd skärm (dc, fig. 714), att giva en rund, grön
fläck på en tredje i vägen ställd skärm, och denna fläck bibehåller hålets form, om man
så som i fig. 714 ställer ett nytt prisma i vägen för detta gröna ljus. Vrider man det
ursprungliga prismat (ABC i fig. 714), kan man få
en annan färg, exempelvis rött, att falla mot hålet
(G) i den första skärmen. När denna färg träffar
det andra prismat, erhålles i stället en röd, rund
fläck på den tredje skärmen. Härvid visar det sig,
att denna sista fläck (MN) faller mindre långt
åt sidan än den gröna, och en noggrann
undersökning ger vid handen, att denna genom
brytning alstrade ljusstråles
brytbarhet är densamma vid gången
genom det andra prismat somvid
alstringen genom det första.
Denna Newtons uppfattning ha senare erfarenheter i tillfredsställande grad
bestyrkt, ty tager man annan form på hålet, så visar sig denna form vid ändarna av spektret
och återgives fullständigt av varje enstaka färg, ifall hålet upptages på den skärm, på
vilken spektret fallit. Man har även insett, att detta färgernas övergripande i varandra
gör det runda hålet mindre lämpligt, varför man i stället numera använder en smal
springa. Får solljuset eller ljuset från flytande eller fasta glödande kroppar passera
genom en dylik springa och därpå brytas genom ett prisma, uppkommer ett synnerligen
klarfärgat spektrum. Man säger, att ett dylikt spektrum är ett rent spektrum till
skillnad från det, som genom färgernas överlappning innehåller biandfärger. De i det rena
spektret ingående färgerna kallade Newton primära färger, numera kallas de även spek-
Fig. 715. Spektrets färgband kan
uppfattas som en rad olikfärgade bilder av
det hål ljuset ursprungligen passerat. Är
hålet litet (undre bandet), överlappa
färgerna icke så mycket som när hålet är
stort (övre bandet). Efter Newton (1704).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
