Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Färgblandningar och färgsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846 i rr ljuset.
Den som grundade de moderna åsikterna rörande ögat och seendet var Thomas
Young (1773—1829). Denne geniale och mångsidige engelske forskare väckte redan
1793 stort uppseende genom avhandlingen Observations on vision (Iakttagelser rörande
synsinnet), vari han i strid mot samtidens auktoriteter förklarade ögats ackommodation,
d. v. s. förmåga att inställa seendet skarpt på olika långt avlägsna föremål, vara orsakad
av ögonlinsens muskelstruktur, varigenom linsen efter behov kan ändra form. Även
färgsinnet ägnade Young ett ingående studium, och han uppställde den trefärgsteori, som
sedermera genom den tyske fysiologen och fysikern Hermann von Helmholtz (1821—
94) återupptagits och rätt allmänt omfattats.
Enligt trefärgsteorien finnes i varje del av ögats näthinna tre olika slags
nervelement, vilka, om de ensamma retas, giva intryck av en av de tre grundfärgerna rött,
grönt eller violett; varje annan färgförtiimmelse uppstår genom en samverkan av dessa
tre nervelements retningar, varvid retningsintensiteterna ha en bestämd inbördes
proportion för varje färgförnimmelse. -1
Helmholtz’ lärjunge von Kries har något modifierat den Youngska teorien med
hänsyn till det faktum, att ögat vid svag belysning icke kan särskilja färgerna. Det kan
anses fastslaget, att av de i näthinnan befintliga nervorganens stavar och tappar det är de
med synpurpur utrustade stavarna, som ensamt förmedla synintrycken vid mycket svag
belysning, och att dessa stavar således icke särskilja färgerna utan blott olika ljusstyrka.
Rörande det fysiologiska beloppet vid större ljusstyrka gå åsikterna dock isär.
Andra teorier än trefärgsteorien ha naturligtvis uppställts och kunna likaledes göra
räkning för färgsinnets olika yttringar, men eftersom de icke äga trefärgshypotesens
enkelhet, kunna de icke tillerkännas samma värde (jmfr sid. 88).
Färgtryck och färgfotografering. Den vackraste bekräftelsen på trefärgsteorien gives
av den moderna reproduktionsteknikens trefärgstryck och av färgfotograferingen.
Genom att fotografera ett färgat föremål tre gånger på så sätt, att man framför kamerans
objektiv sätter olika färgade glasskivor, färg filter, erhåller man tre i väsentligt olika grad
schatterade bilder. Göras därefter klichéer av dessa fotografier och tryckas de på varandra
med tre olika tryckfärger, erhålles genom subtraktiv färgblandning en slutlig bild, som
vid lämpligt färgval kommer att på ett synnerligen slående sätt återgiva originalets alla
färgskiftningar.
Vid modern färgfotografering förfares på ett analogt sätt, ehuru därvid additiv
färgblandning kommer till användning. I princip enklast sker detta vid Paget’s
färg-fotograferingsmetod, varvid man har ett färgraster, d. v. s. en glasskiva, som uppdelats i
ett nät av ytterst små färgfläckar omväxlande i de tre grundfärgerna. Vid fotografering
täckes plåten av färgrastret, och efter framkallningen göres ett diapositiv, som då under
förstoringsglas visar sig bestå av dessa små fläckar i olika stark svärtning. Lägges
färgrastret på diapositivet och betraktas det hela i genomgående ljus, så erhålles bilden med
alla originalets färgskiftningar. I själva verket utgöres bilden av en pointillistisk tavla
med ytterst små färgklickar, nämligen rastrets färgklickar, vilka av plåtens fläckvisa
svärtning givas olika stark ljusintensitet. Vid Lumières färgfotograferingsmetod finnes
rastret ini själva fotografiplåtens gelatinhinna i form av små färgade stärkelsekorn.
Färgblindhet. Den Youngska teorien giver en osökt förklaring till färgblindhet,
som just yttrar sig däri, att ett av ögats tre färgsinnen är outvecklat. Fall av rödblindhet
och grönblindhet äro sedan gammalt kända, men även fall av violettblindhet har, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
