Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Färgblandningar och färgsinnet - Färgspel vid tunna, genomskinliga föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRGERNA OCH DERAS UPPKOMST. FÄRGSPEL VID TUNNA, GENOMSKINLIGA FÖREMÅL. 849
förbar med den som svängningsfenomenet (jfr sid. 579) giver åt den musikaliska
harmoniläran.
Sin mest groteska utformning ha de färgharmoniska spekulationerna fått i
färg-Idaveret, som 1725 uppfanns av jesuiten P. Castel. Detta med vanlig klaviatur försedda
instrument hade i stället för strängar färgade skivor eller band, som hoppade upp och
visade sig för ögat, när en tangent anslogs. Vilka underbara symfonier i dur eller moll
kunde ej ett känsligt färgsinne uppleva inför ett sådant klaver!
Färgspel vid tunna, genomskinliga föremål.
Vätskeskikt. Sedan urminnes tider har man observerat det livliga färgspel, som
uppstår, då några droppar olja få sprida sig och som en tunn hinna lägga sig över en
vattenyta. I forntidens religiösa ceremonier har detta fenomen utnyttjats som tecken, varav
den kunnige offerprästen kunde läsa framtida öden.
Även såpbubblornas färgspel är av liknande art. När man blåser upp en såpbubbla,
så att den blir allt större och följaktligen också allt tunnare, blir färgspelet allt livligare.
Men just innan bubblan brister, kan man vid det tunnaste stället se, hurusom färgspelet
försvinner: det uppstår en svart fläck.
Fig. 723. Hookes uppfattning av
färgfenome-nen vid tunna plattor såsom orsakade av
gångskillnad mellan ljusstrålar.
Hookes undersökningar av tunna plattor. Den förste som systematiskt studerade
dessa märkliga färgfenomen var den framstående engelske fysikern Robert Hooke
(1635—1703), vilken i mer än ett avseende varit Newtons föregångare (jfr sid. 425).
Hooke, som vid iakttagelser på såpbubblor var den förste som upptäckte deras svarta
fläck, övergick snart till att studera dessa färgfenomen på tunna skikt av fast material.
Bl. a. använde Hooke glimmerblad, vilka
han klöv i skikt av växlande tjocklek.
Därvid visade det sig, att mot varje tjocklek
svarar en bestämd färg. Genom att lägga
flera skikt på varandra erhöll han samma
resultat som vid ett enda, lika tjockt skikt.
I sin 1665 publicerade Micrographia
redogjorde Hooke för dessa sina rön, och han
försöker även förklara dessa »fantastiska»
färgers uppkomst såsom en samverkan mellan
de strålar, som reflekteras mot skiktets
fram-och baksida. Han uppfattade ljuset som en
hastig transversell våg och säger härom bl. a.
följande:
»Det är i högsta grad uppenbart, att reflexionen mot skiktets undre yta är den
egentliga orsaken till dessa färgers uppkomst. Om man låter en stråle infalla snett mot en tunn
skiva, kommer en del därav att återkastas från den övre ytan och en del att brytas ned
mot den undre ytan, vid vilken den återigen både speglas och brytes; efter två brytningar
och en spegling erhålles sålunda en svagare stråle, och på grund av den tid det tager att
tränga in och återvända kommer denna svaga ljusimpuls att komma senare än den först
speglade impulsen, på grund härav (och emedan ytorna äro så nära varandra, att ögat
54—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
