Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Teorier för ljusets färgverkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
LJUSET.
Fig. 736. Prismakärl för
vätskors färgspridning.
Fig. 737. T. v. normalt
spektrum med färger från
rött (R) till violett (U), t. h.
anomalt spektrum med
färger i ordningen violett ( F).
Rött (R), orange (O) och
gult (G).
iakttogs 1862 av den franske fysikern le Roux, kullkastar
fullständigt den grundtanke, på vilken Newton uppbyggt hela
sin framställning .av ljusets färgegenskap. Denna grundtanke
var ju (se sid. 836), att färg och brytbarhet äro samma sak,
medan däremot den vanliga och den anomala dispersionen
visa, att den röda färgen kan omväxlande brytas mindre eller
mer än den blå.
Den av le Roux upptäckta anomala dispersionen ägde
rum i jodgas, som upphettats till 700° C, och väckte på sin
tid ej den uppmärksamhet som den förtjänade. Men när den
danske fysikern Christian Christian sen 1871 påvisade
anomal dispersion i alkohollösning av det röda färgämnet
fuksin och den tyske fysikern August Kundt samma år
utsträckte dessa undersökningar till att omfatta en hel
mängd färgämnen, kom frågan i ett nytt läge. Fig. 737
visar dels det »normala» spektrum, som härrör från enbart
alkohol, när denna befinner sig i ett tresidigt glaskärl (fig.
736), som verkar som ett färgspridande prisma, och dels
det spektrum som uppstår, då fuksin upplöses i denna
alkohol. Det är påfallande, att det senare spektret företer en
väsentligt större spridning, samtidigt med att färgerna
omkastats och ett mörkt absorptionsband bildats. Av
särskilt stor betydelse var Kundts upptäckt, att den
anomala dispersionen står i intimt samband med ämnets
absorptionsförmåga. Kundt kunde nämligen visa, att
om ett ämne har ett mörkt band (linje)
i sitt absorptionsspektrum, så har b r y
t-ningsindex för olika färgat ljus onormalt
höga värden på röda sidan om a b s o r
p-tionsbandets färg och onormalt låga
värden på den violetta sidan om
absorp-tionsbandets färg.
Den tyske fysikern Sellmeier utvecklade 1871 en
teori för ljusets färgspridning helt i den eulerska
uppfattningens anda, och denna teori har sedermera vidare utvecklats
av Ketteler, Helmholtz, Drude och Lorentz. Denna
teori bygger på föreställningen om att det ljusbrytande
materialets smådelar verka som resonatorer och att dessas
egensvängningar äro avgörande för deras inflytande på
ljusets gång. Genom dessa teoretiska undersökningar har det
varit möjligt att finna ett matematiskt samband mellan
ett ämnes absorptionslinjer, olika brytningsindex och
egen-svängningstal. Det har även visat sig, att varje ämne har
minst en egensvängning; förefinnes den icke i det för ögat
synliga spektret, så kan den påvisas fotografiskt, så att
alla ämnen ha anomal dispersion
och de olikfärgade ljussorternas
bryt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
