Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Teorier för ljusets färgverkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. TEORIER FÖR LJUSETS FÄRGVERKNINGAR.
869
barhet växlar på det mest mångskiftande sätt med det
ljusbrytande ämnets beskaffenhet.
Undulationsteoriens svårigheter. Fastän Eulers teori för ljusets färgverkningar
kännetecknas av en utomordentlig enkelhet och klarhet samt dessutom på ett befriande
sätt neutraliserar alla de dunkelheter och motsägelser, som vidlådde den samtida
allena-härskande newtonska uppfattningen, samtidigt med att den kompletterar Huygens’
geniala teori till att även omfatta färgfenomenen, lyckades den icke slå igenom.
Förklaringen härtill är, att Euler öppet angripit de grövsta missgreppen i Newtons teori;
Newtons namn var alltför upphöjt i akademiska kretsar för att kunna med framgång
angripas.
När Thomas Young gripits av den slående överensstämmelsen mellan vattenvågornas
interferens och de fenomen, som uppstå genom samverkan av ljus, befann han sig i samma
dilemma som Fresnel: Newtons auktoritet stod hindrande i vägen för ett öppet
förkunnande av dessa revolutionära tankar. Young försökte dock finna en utväg ur denna
svårighet. Den huygensska teorien hade faktiskt gjort ett mycket starkt intryck på Newton
och visat, att den kritik Hooke 1672 riktat mot Newtons optiska teorier kunde fotas på
ett mycket fast underlag. När Newton äntligen efter två decennier lät sig av sina vänner
och beundrare förmås att utgiva sin Optik i reviderad form, gör han detta utan större
övertygelse, ty han underminerar själv den grund han står på genom de många frågor,
varmed han avslutar sitt verk. I flera av dessa frågor intager Newton nämligen en
mellan undulations- och emissionsuppfattning vacklande ståndpunkt. Härpå ha vi sett
ett exempel å sid. 863. Young framletade emellertid ur dessa frågor allt vad Newton
själv anfört i sådan riktning att det kunde giva stöd åt undulationsteorien, och med
denna arsenal gick han till angrepp mot samtidens akademici i hopp om att segra under
Newtons eget skydd.
Trots att Young på ett synnerligen enkelt sätt lyckades klarlägga hur färgerna vid
tunna hinnor ävensom »Newtons färgringar» uppstå genom interferens mellan
ljusstrålar, som genom olika speglingar gått olika vägar, innan de åter följas åt, ville hans
samtida icke lyssna till honom
Den största svårigheten undulationsteorien hade att kämpa med var en upptäckt,
som Huygens själv gjort, när han studerade kalkspatens dubbelbrytning. Det visade sig,
att om man sätter två kalkspatkristaller i följd efter varandra, så att kristallernas
motsvarande sidoytor inbördes bli parallella, så uteblir dubbelbrytningen, när
strålarna tränga in i den andra kristallen. Huygens hade själv erkänt sig ur stånd att
förklara denna märkliga säregenhet, som ljuset erhållit efter gången genom den första
kristallen (se närmare sid. 872). Newton tog fasta härpå och underkände
undulationsteorien på grund härav.
Själv försökte Newton i sin 29:de fråga förklara detta fenomen genom att foga en ny
hypotes till alla sina föregående, ett förfarande som visar svagheten i Newtons
ställning. Hade Huygens velat brodera ut sin undulationsteori med nya hypoteser för varje
fenomen, som icke passade med vågteorien, kunde han skapat en mera omfattande teori
än Newton, men också förringat den logiska styrkan hos sin teori (jämför Huygens’ eget
yttrande sid. 872). Newton antog, att ljuspartiklarna i likhet med magneter äro utrustade
med något slags poler, som göra, att de på så olika sätt kunna tränga igenom en
kalkspat-kristall, allteftersom kristallen intager olika ställning i förhållande till ljusstrålen. »Den
ovanliga brytningen i islandskristallen ser ut, som om den härrörde från något slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
