Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Teorier för ljusets färgverkningar - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
LJUSET.
attraktionskraft, vilken i bestämda riktningar finnes i både strålen och
kristallpartiklarna», säger Newton, och han tillägger strax därefter: »Och eftersom kristallen genom
denna förmåga eller kraft endast verkar på en stråle, när en av dennas med extraordinär
brytning utrustade sidor är riktad utefter en motsvarande kristallyta, så följer därav, att
strålarna ha en inneboende förmåga eller kraft, vilken motsvarar och sympatiserar med
kristallens, liksom polerna hos två magneter motsvara varandra.»
I överensstämmelse med denna Newtons uppfattning om »attraktionskrafter» och
»poler» infördes sedermera benämningen polariserat ljus för att känneteckna ljus med
dessa egendomliga brytningsegenskaper.
Ljusets polarisation.
Polarisation genom dubbelbrytning. För att komma till insikt om polarisationens
rätta natur måste man mera i detalj studera det fenomen, som Huygens upptäckte med
hjälp av två kalkspatkristaller och som vi i föregående paragraf omnämnt. Härvid är det
lämpligt att i anslutning till Huygens känneteckna kristallernas inbördes läge med
hjälp av deras huvudplan eller huvudsnitt, d. v. s. det plan, som går dels genom kristallens
optiska axel och dels genom normalen till den kristallyta, genom vilken ljusstrålen får
intränga (jmfr sid. 856).
Tager man en kristall i dess naturliga form, sådan den erhålles tack vare bestämda
klyvningsriktningar, begränsas den av tre par inbördes parallella och lika formade paral-
Fig. 738. Kalkspatkristallen kluven
sä, att den bildar en romboeder.
Fig. 739. Naturlig kalkspatkristall placerad
över en skrift, som därvid synes dubbel.
lellogrammer, så att den som rymdkropp har den form, som benämnes snedvinklig
parallel-lepiped. Kristallen tillhör det hexagonala systemet (se sid. 674), och klyver man den så, att
alla kanterna bli lika (se fig. 738), så kallas formen romboeder och kan betraktas som en
hemiedrisk form av en sexsidig dubbelpyramid (se fig. 598 sid. 676). Kristallaxeln {ab i
fig. 738) angiver riktningen på kristallens optiska axel, som kan tänkas gå var som helst
genom kristallen parallell med denna. Kristallen har en trubbig vinkel om 101° 53’ och en
spetsig om 78° 7’. Sex av kristallens åtta tre vinkliga hörn bildas av en sådan trubbig
och två spetsiga vinklar, medan de två övriga hörnen, vilkas sammanbindningslinje
just är parallell med optiska axeln, bildas av en spetsig och två trubbiga vinklar.
Ställer man upp två sådana kristaller, så att deras huvudsnitt äro parallella (fig.
740), så dubbelbrytes en i den första, inträngande ljusstråle {AB) och förvandlas i en
extraordinär {BC) och en ordinär stråle {BD). När dessa tränga in i den andra kristallen,
undergå de brytning på så sätt, att den extraordinära strålen {CEF) brytes enligt den
extraordinära brytningslagen, och den ordinära strålen brytes enligt den vanliga
brytningslagen (jmfr sid. 817). Vrides den förra kristallen ett kvarts varv (härvid kan man ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
