Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
LJUSET.
mycket svagare än andra, beroende på kristallernas varierande ställning, men de synas
icke tillsammans ha mera ljus än den enda strålen AB.»
»Om man nu betänker hurusom, allt under det strålarna CE och DG förbli desamma,
det beror på vilken vridning man giver den undre kristallen, om den delar upp vardera i
två eller icke delar upp dem, allt under det AB ständigt uppdelas, så förefaller det
som om man vore tvungen att draga den slutsatsen, att ljusvågorna, sedan de passerat
den första kristallen, erhålla en viss form eller anordning, att de, när de möta den andra
kristallens byggnad i viss riktning, kunna igångsätta bägge de materiasorter, som ärc
verksamma vid de två slagen av brytning, och när de möta den andra kristallen i annat
läge blott kunna igångsätta den ena materiasorten. Men att säga hur detta sker har
hittills icke varit mig möjligt på ett sätt som tillfredsställer mig.»
Det polariserade ljusets ljusvektor och polarisationsplan. Huygens stod rådvill inför
frågan, hur man skall tänka sig en »anordning» av vågen, varigenom den kan göra sig
gällande mer i ett plan genom strålen än i ett annat, därför att Huygens hela tiden har en
longitudinell våg i åtanke. Den longitudinella vågen är visserligen ett i dubbel måtto
sammansatt rörelsefenomen, såtillvida som den dels betingas av enskilda partiklars
vibrerande rörelse fram och åter kring fixa jämviktslägen och dels består av de skiftande
vibrationsskedenas eller vibrationsfasernas förflyttning i rummet genom den fördröjning,
som sker från partikel till partikel. Men vid den longitudinella vågen sker
fortplantningen av vibrationen stötvis från partikel till partikel, varigenom partikelrörelsen och
fasförflyttningen sker i samma linje (se sid. 521 och fig. 417). Den longitudinella vågens
»anordning» kan därför kännetecknas enbart med strålriktningen, som både angiver
partiklarnas vibrationsbanor och vågens fortplantningsriktning.
Fig. 742. En ljusstråle har samma riktningsegenskaper som en transversell våg och kan
kännetecknas medelst en rad ljusvektorer eller medelst ett plan exempelvis vinkelrätt mot ljus vektorerna.
Hade Huygens i likhet med Hooke i stället tänkt på att i ett elastiskt medium kan
framgå transversella vågor (jmfr fig. 419 och sid. 521), så skulle han måhända funnit
nyckeln till gåtan. Vid den transversella vågen fortskrida vibrationerna från partikel till
partikel på så sätt, att den ena partikeln drager den andra med sig på grund av mediets
elasticitet. Härigenom komma partiklarnas banor att ligga vinkelräta mot vågens
fortplantningsriktning. Bestå partikelbanorna av små raka linjestycken, kan således vågens
»anordning» kännetecknas medelst dylika linjestycken eller vektorer vinkelräta mot
fortplant-ningsriktningen. På samma sätt kan man tänka sig, att en ljusstråle, som kommer ut ur en
dubbelbrytande kristall, har något slags »anordning», som kan kännetecknas av en vektor,
ljusvektor, vinkelrät mot strålen. En så »anordnad» stråle säges vara polariserad. Ofta
kännetecknar man en dylik stråle med ett genom strålen gående plan, strålens
polarisationsplan, som då får utgöra ett slags sammanfattning av samtliga ljusvektorer i olika
punkter av strålen. Vilket av alla plan genom strålen man därvid väljer till polarisations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
