Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets böjning och interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
LJUSET.
Fig. 759. Jämförelse mellan färgernas
läge i ett prismaspektrum och ett
gitter-spektrum. Siffrorna angiva våglängden
mätt i m u (miljondels millimeter).
Natriuinliujeus koincideuser i Rowlandsspektra av olika ordning.
Ordning våglängder i m u
I....................... 589.6156 _ _ _
II............................... 294.8087 589.6156 — —
III............................... 196.5385 393.0771 589.6156 —
IV....................’......... — 291.8087 142.2117 589.6156
V................................... — 235.8462 353.7694 471.6925
VI.............................. — • 196.5385 294.8087 393.0771
VII.................................. — — 252.6924 336.9232
VIII............................... — — 221.1059 294.8087
IX................................... — — 196.5385 262.0514
X................................... — — — 235.8462
Thorpegitter. Rowlandsgittren ha spelat en utomordentlig roll inom
spektral-analysen. Gitterspektrometrar av dylikt slag äro emellertid synnerligen dyrbara,
beroende på den omständliga tillverkningsproceduren. Den engelske kemisten och
fysikern sir Edward Thorpe uppfann emellertid en metod för billig framställning av
genom-gångsgitter. Man kan helt enkelt taga en avgjutning av ett Rowlandsgitter medelst
celluloid, som gjutes över detsamma och sedan får stelna. Dylika Thorpegitter kosta
blott ett eller annat tiotal kronor, beroende på
storlek och linjetäthet.
Gittren ha större upplösande förmåga än
prismor, de breda med andra ord ut spektrets
färger i ett relativt brett band. Gittren ha även
framför prismor den fördelen, att färgerna äro
likformigt fördelade med hänsyn till våglängden.
I fig. 759 synes en jämförelse mellan färgernas
fördelning i två lika breda spektra, det ena
erhållet medelst prisma och det andra medelst
gitter. Färgerna äro angivna genom våglängden mätt i my. Medan färgernas
våglängdskala för gittret är likformig, är den däremot för prismat högst olikformig;
våg-längdsområdet 400—450 upptager nästan 3 ggr så stor bredd som våglängdsområdet
600—700.
Frauenhoferska linjer. Genom införandet av gitterspektra och därmed följande
möjlighet att uppmäta ljusets våglängd kom frågan om färgers rationella
måttsbestämning i ett nytt läge.
För Newton var färg detsamma som brytbarhet, men denna ståndpunkt gav
ändock ingen hållpunkt för en färgs siffermässiga bestämning, ty brytbarheten är
väsent-ligt olika i olika genomskinliga material. Först sedan Frauenhofer 1814 upptäckte, att i
solens spektrum förefinnas vissa svarta linjer med oföränderligt läge i förhållande till
spektrets färger, erhöll man något vartill färgens brytbarhet kunde hänföras. Dessa s. k.
frauenhoferska linjer räknades av Frauenhofer upp till mer än 500 stycken, och de
tydligaste av dem gav han beteckningar medelst olika bokstäver. Sålunda befinna sig
linjerna A, a, B och C i spektrets röda del. D-linjen befinner sig exakt på samma
ställe där natriumlågans linje befinner sig, och vid starkt upplösande spektroskop
uppdelar sig D-linjen liksom natriumlinjen i två linjer, Di och D2. Härav kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
