Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets hastighetseffekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS HASTIGHETSEFFEKTER.
897
bana runt solen närmar sig stjärnan och således per tidsenhet uppfångar flera vibrationer,
än om jorden vore stillastående. Under andra hälften av året förskjutas stjärnans
spektra llinjer av enahanda skäl åt rött.
Hastighetseffekter av första och andra ordningen. Om ljuset är en vågrörelse, som
fortplantar sig rent mekaniskt i det medium, som kallas världsetern, kan man ha
anledning förvänta, att man med ljusets hjälp skall kunna påvisa, huruvida denna eter
befinner sig i ständigt orubbad vila, eller om i densamma kunna förekomma strömningar
eller ojämn fördelning. Så länge man saknade möjlighet att påvisa dylika egenskaper
hos etern, var man hänvisad till att omfatta den enklaste hypotesen, att etern är
homogen och i ständig vila både inom och utanför de materiella kropparna (jfr sid. 88
och sid. 691). Men så snart man upptäckt, att man i ljuset hade ett hjälpmedel till en
dylik prövning, beslöt man företaga en sådan.
Dylik prövning sattes också i gång vid 1800-talets början. För att till fullo inse dessa
försöks innebörd måste man dock räknemässigt undersöka rörelsens inflytande på ljuset
och därvid noga särskilja eterns, ljuskällans och iakttagarens rörelser.
Om man tänker sig all rörelse hänförd till en homogen eter, så att denna således
betraktas som referenssystem (se sid. 365), och antager, att en från en stillastående ljuskälla
härrörande ljusvåg går fram med hastigheten c och iakttages av en observatör, som rör
sig åt samma håll som ljuset men med hastigheten v, så kommer denne observatör att per
tidsenhet passeras av ett antal hela våglängder, som är mindre än om observatorn stode
stilla i etern. Antag att den stillastående observatorn varje sekund passeras av n hela
vågor (n vågberg och n vågdalar, upptagande en sträcka n ggr våglängden), varvid n
således är vågens verkliga svängningstal, då kommer den rörlige observatorn att passeras
av ett antal n1, som är så mycket mindre än n, att skillnaden n—n1 angiver antalet av
de hela vågor han hinner rusa ifrån på en sekund. Det observerade svängningstalet n1
är således mindre än det verkliga, i överensstämmelse med Dopplers princip. Men på en
v
sekund tillryggalägger observatorn en sträcka, vars längd är v, och på denna gå
våglängder, eller om man inför ljushastigheten c och sätter c = n Z (se sid. 523). så erhålles
. n v
n — nl = —,
c
varav man får det observerade svängningstalet:
i Ii v
-\ c
Tänker man sig i stället, att observatorn är stillastående i etern men ljuskällan har
hastigheten v0 och att observatorn mäter svängningstalet n, d. v. s. att n hela vågor
passera honom i sekunden, så måste det svängningstal n0, som observeras av en
observatör, följande med ljuskällan, ha samma relation till n som i förra exemplet.
/i
n.. — n
1––-\ c
ty man kan genomföra samma bevisföring som nyss. Som mått på det observerade
svängningstalet erhålles således
n = ^-
1
c
bl—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
