Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Fotometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSET SOM ENERGIFORM. FOTOMETRI.
907
Lamberts lag. Att ljusflödet för två tätt intill varandra ställda lika ljuskällor blir dubbelt
så stort som ljusflödet från endast den ena ljuskällan får anses vara självklart och utgöra
grunden för en definition av begreppet ljusstyrka, så att två lika ljus tillsammans ha
dubbla ljusstyrkan hos ett ljus. En jämförelse av helt olika ljuskällors ljusstyrka kan
sedan göras med användning av Lamberts lag, åtminstone så snart de icke uppvisa någon
större färgolikhet, ty under denna förutsättning kan man alltid genom att ställa dem på
olika avstånd från var sin skärm uppnå lika belysning av skärmarna, varefter man enligt
Lamberts lag kan sätta ljusstyrkorna proportionella mot avståndens kvadrat och på så
sätt erhålla relativa mått på ljusstyrkan.
Fig. 768. Hefnerlampa med mått angivna
i mm.
Fotometriska enheter och standardmått. Inom belysningstekniken har man behov av
absoluta mått och således av en standardljuskälla, som lätt kan framställas efter
internationellt recept. Först 1908 lyckades man komma till en allsidig överenskommelse,
förut hade en allmän förbistring gjort sig gällande.
De äldsta standardljuskällorna voro vax- eller talgljus, men eftersom dylika aldrig
kunna tillverkas tillräckligt lika, föreslog fransmannen B. G. Carcel 1800, att man som
ljusenhet skulle taga en oljelampa av viss
konstruktion, en konstruktion som Dumas och
Regnault än mer preciserade. Carcellampan
matas med rapsolja, som genom en
urverks-driven pump regelbundet fuktar veken,
brännaren är cylindrisk med en öppningsdiameter
om 23.5 mm, oljeförbrukningen skall vara 42
gram i timmen, men får växla mellan 39 och
45 gram, varvid ljusstyrkan beräknas i
proportion till oljeförbrukningen.
I Tyskland införde Heener-Alteneck
1884 den efter honom uppkallade Hefnerlampan,
vars brännare, veke och låghöjd ha vissa mått
angivna i millimeter i fig. 768 (K är ett
sikte för reglering av lågans höjd). Som olja
användes amylacetat. I England infördes 1898
en av Harcourt konstruerad pentanlampa,
likaledes tillverkad efter vissa mått;
brännoljan är här flytande pentan. Pentanlampan
är 10 ggr så stark som Hefnerlampan och Carcellampan, vilka båda äro ungefär lika
starka. Pentanlampan har icke blott fördelen av en större ljusstyrka, utan den har
också ett betydligt vitare ljus än de övriga, varför den fått vidsträckt användning i
England och Amerika.
Genom införandet av de elektriska glödlamporna har det blivit möjligt att i ganska
hög grad standardisera den moderna ljustekniken, som ju huvudsakligen betjänar sig av
dylika ljuskällor. På grund härav ha statslaboratorierna i Amerika, England och
Frankrike 1909 överenskommit att som ljusstandard använda vissa satser av glödlampor,
normallampor, och som enhet för ljusstyrka har därvid valts ett internationellt normalljus
eller decimalljus (fr. bougie décimale), motsvarande en tiondel av pentanlampans
ljusstyrka vid bestämd luftfuktighet. I den svarta kroppens strålning vid viss temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
