Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Fotometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
LJUSET.
varvid ø betecknar ljusflödet, I ljuskällans intensitet, r skärmens avstånd från
ljuskällan, a cos i är skärmens skenbara storlek, d. v. s. dess yta projicierad på ett mot
strålarna vinkelrätt plan, medan a är skärmens verkliga storlek och i är strålarnas infallsvinkel
mot skärmen.
Giltigheten av den Lambertska lagen framgår av följande av Lambert gjorda
iakttagelser. Ställer man en yta vinkelrätt mot ljusstrålarna på olika avstånd från
ljuskällan, som kan tänkas vara ett litet vaxljus eller dyl., så att dess utsträckning är
obetydlig i förhållande till de avstånd som uppmätas, så kan man med ögat iakttaga, att ytans
belysning blir svagare, ju längre bort den ställes i förhållande till ljuskällan. Ögat är icke
i stånd att värdera hur mycket svagare belysningen blir i olika fall, men ögat kan däremot
med en ganska stor träffsäkerhet avgöra, när två belysningar äro lika. Om man därför
ställer två lika stora vita skärmar så i förhållande till ljuset, att den enas avstånd är
dubbelt så stort som den andras, så kan man genom att öka vaxljusens antal söka uppnå
samma belysning för den längst bort belägna som när den närmaste skärmen belyses med
endast ett ljus. Det visar sig, att i så fall vaxljusens antal får vara fyra, så att ljusflödet,
som träffar ytan, således avtager omvänt som kvadraten på avståndet från ljuskällan.
Jämförelsen mellan de lika
belysta ytorna förverkligade Lambert
på ett sätt som sedan av andra
fysiker utnyttjats vid konstruktion av
fotometrar, d. v. s. instrument för
mätning av ljusstyrka. Fig. 767
återgiver Lamberts fotometeranordning.
A och K äro ljuskällorna, som skola
jämföras. K består av ett enda
vaxljus, A av två vaxljus av precis samma
tillverkning som K. HI är en skärm,
som är så uppställd, att den bakom liggande väggens ena hälft CDFE endast belyses
från K, medan dess andra hälft BDFG endast belyses från A. Gränslinjen DF utgör
därför den skugglinje, som K kastar av skärmens vänstra kant, och samtidigt den
skugg-linje, som A kastar av skärmens högra kant. Man flyttar ljuset K fram och tillbaka, tills
väggens båda ytor bli lika starkt belysta. Det visar sig då, att de två ljusens avstånd
förhålla sig till det ena ljusets avstånd som 1.41 : l.oo eller som )2 : 1 i bästa
överensstämmelse med Lamberts lag.
Lamberts lag är emellertid även i och för sig högst sannolik, ty den utsäger i grund och
ø
botten ingenting annat, än att belysningen E mätes av ljusflödet ø per ytenhet: E = —.
a
Ställer man en liten skärm mitt emellan en punktformig ljuskälla och en vägg, kommer
skuggan av skärmen på väggen att vara fyra gånger så stor som skärmen själv. De
ljusstrålar, som träffa skärmen, spridas mer, ju längre de komma från ljuskällan; gå de igenom
en viss yta på ett visst avstånd, så äro de fördelade över en fyra gånger så stor yta på dubbla
avståndet. Ljusflödet kan i bägge fallen sägas vara detsamma, ty varje stråle, som träffar
skärmen, kommer också att träffa det fyra gångej? så stora området på väggen, då skärmen
borttages och skuggan försvinner. Men sättes skärmen direkt på väggen, upptager den
endast en fjärdedel av denna yta och träffas således blott av en fjärdedel av ljusflödet.
Ljusflödet mot en viss yta a är således proportionellt mot i full överensstämmelse med
Fig. 767. Lamberts fotometeranordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
